Den gröna soffan och min starka granne

Jag har haft de här gjutjärnsgavlarna ståendes sen förra året och tanken har ju varit att jag ska sätta ihop den vackraste trädgårdssoffan någonsin, men det har räknats fel och sågats fel och tagits sin lilla tid att få ihop alla delar. Men så kom dagen när alla träribborna (målade i nyansen Övedsgrön i Byggfabrikens linoljefärg) äntligen var torra, och som av en händelse var jag då även omgiven av hängivna och händiga människor – mina grannar.

Så alla kavlade upp ärmarna och satte igång. Först skulle alla rostiga skruvar i gavlarna avlägsnas och det rimligaste verktyget till det var bultsaxen. Jag har blivit så himla svag i armarna så jag satte Göran på det, men Göran blev så jävla kaxig när han hade klippt ett par tre skruvar så då började han förklara hur jag skulle göra, och det kändes onekligen ganska överflödigt. Jag fattar ju principen med en bultsax.

När Göran sen satte sig och tog en paus så ryckte min rådiga granne Paula in, och tog resten av skruvarna. Det gick på fem minuter, alltså hon är ju gammal hästtjej och har såna sjuka biceps, tror hon var starkast av alla runt det bordet den kvällen. Titta på henne!

Sen var det bara att sätta dit brädorna. Man fick förborra dem och sen skruva fast dem. Här håller Paulas man Niclas på och borrar med Göran.

Soffan blev exakt så fin som jag hade tänkt mig och står nu längs väggen på uthuset.