Syrénbersån, april

Möbeln är på plats, det blev så jävla perfekt. Medan vi bar bort den gamla möbeln kom grannarna ridande på vägen och berättade att deras nya altan snart var färdig och att de behövde en sittgrupp vid den blivande bastun. Så då var det problemet ur världen!

Det roliga är att jag fick den gamla möbeln av grannens syster. Den har vandrat runt i familjen. Det är alltid nån som behöver den.

Landet såg väl överlag helt okej ut men jag fick en sån trötthetsvåg som sköljde över mig, det är nåt med den här årstiden när det allt är grått och kalt och all skit syns överallt. Flagnande fönster utanpå, musätna grytlappar inomhus, övervintrande pelargoner på toa, och skräp skräp skräp. Så mycket att göra.

Rabarbern hade i alla fall fått vårkänslor.

Mamma hade tagit med matsäck. Kaffe i termos och smörgåsar och ägg. Vi fikade i hundgården, mamma och Göran var självklart klädda i fleece dagen till ära. Mamma hade även solhatt. Jag tog måtten för planeringen av uteköket, mamma planterade om pelargoner, Göran… ja jag vet inte vad Göran gjorde riktigt.

Men när jag sen bestämde jag mig för att klippa ner den vildvuxna rosenbusken vid ena sidan av hundgården, då dök Göran upp med sekatören i näven! Sen hjälptes vi åt att knipsa och såga, och till slut var hela busken borta. Skönt. Sen åkte vi ner till grannarna och inspekterade altanen, som verkligen blir enorm.

Syrénberså måste förresten vara det vackraste svenska ordet?