Ines gör stan

Det är ganska skönt att vara tillbaka i stan nu måste jag erkänna. Det är Ines förtjänst. Första jobbveckan var ju Ines kvar hos mamma på landet och fan va konstigt livet känns då alltså. Hon fattas mig! Men nu är hon här och ligger och gnager på ett lammben på en äkta matta som jag har kånkat hem från Karlstad åt en kompis. Idag har vi varit på stan, jag och Ines. Jag blir på riktigt lycklig av att bara gå ut och gå med henne. Hon knatar på, blir aldrig trött, svansen går och ibland hittar hon nåt vidrigt på backen som hon slickar i sig.

Kakan drog med oss på några butiksinvigningar och Ines fick dricka vatten ur champagneglas. Hon gäspade stort när kyparen trugade med glaset. Jävla lyxlirare. Skiter i allt, utom vem som håller i kopplet. Så länge jag håller så går hon var som helst. Så lojal. Jag funderar ibland över kärleken och vem som man ska va ihop med och hur det ska bli och så inser jag att de som jag får mest kärlek ifrån är Ines och min mamma. Bägge två helt odiskutabla kärleksgivare. Kärlek i sin renaste form. Så jag har ganska höga krav på framtida älskare. Men det kanske är bra.