De ohändiga männens tröstesång…

5 februari, 2016

Många äro de män som skolas in i föreställningen att en man ska vara stor, stark och händig. Mannen ska redan som barn vara grabb och visa sina muskler när tokiga tanter frågar: ”är du stark” och sedan bryskt klämmer på taniga armar. ”Har du badat idag” undrar dom sedan och förväntar sig att du hoppat från fjärde trampolinen. Så ska det spelas hockey och fotboll, tacklas och slåss. Brytas arm och sparka långt. Längst fram vid svarven i träslöjden, men längst bak i bussen på väg till slalombacken.

Därefter kommer lumpen (stackars alla unga män som nu går miste om att lära sig bädda sängen) och muck, följt av arbetslivet 7-4. Biltema, Beijer och travet, lördagsgrogg, grilla med grannen, skydda sin familj och tvätta sin Volvo.

Jag har brutit mansmallen på allt ovan. När tokiga tanterna klämde på mina armar gjorde det ont (jag hade ju inga muskler, bara lapp för ögat), när det skulle doppas visade jag lapp från mamma där det stod att jag inte fick bli blå om läpparna. Fotboll och hockey såg jag som fullständigt själsdödande och när bollen passerade mig där jag stod vid kanten av fotbollsplanen flyttade jag mig så den kunde rulla vidare till någon hormonstinn fotbollskamrat. Jag läste kommunprotokoll och skrev tågtidtabeller, viktigt med både ankomst och avgång. I träslöjden nådde jag aldrig upp till svarven utan fick bara göra smörknivar och dessutom satt jag längst fram i bussen för att slippa bli åksjuk. När det var dags för mönstring inför lumpen frågade läkaren om jag hade svårt att sova i dammiga logement varpå jag svarade ja och fick frisedel direkt. Samt kvittera ut 67 kronor för förlorad arbetsförtjänst. För mig var alltså min kontakt med den militära 90 minuter ren vinst!

När jag idag ska på affärer som Biltema och Beijer får jag något olustigt i kroppen. Jag kan inte förstå vad man ska ha alla konstiga prylar till eller hur dom överhuvudtaget hänger ihop med varandra. Min fru är min motsats, dvs rejäl, händig och praktisk. Hon får något vått i ögonen när jag föreslår att vi ska till Beijer (man får ju fjäska ibland) och sedan går hon och stryker sig längs hyllorna och drar i bandsågarna, skruvdragarna och armeringsjärnen. Jag stryker mig längs kassadisken för där kommer tydligen min kunskap till pass, nämligen betalningen…

Feta gubbar och fylla på dansbandsfestivaler?
Högtryck i dansbandsfabriken