I syd är det klockan som styr

Härligt med respons på den stora frågan om Skyltens vara eller inte vara, dvs om en elektrifierad plastlåda med en lampa ska bestämma när en dam ska få bjuda upp en herre. I Finland, skriver dansbandssångerskan Linda Backgren-Holm i dansbandet San Marino med Linda, skulle aldrig orkestern ens befatta sig med att hålla på med skylt. Det är arrangörens problem/dilemma. Jon Anders Nordlund, mångårig sångare i Fernandoz skriver att skylten visst lever kvar i södra Sverige (södra Halland, södra Småland, Blekinge och Skåne) men där är det minuter som räknas och inte antalet danser. Dvs damerna bjuder upp var trettionde minut och herrarna var trettionde. Det är visserligen lättare att hålla koll på klockan än antalet danser men ”likheten mellan norra och södra Sverige är total när det gäller den ilska som uppstår bland dansarna om bandet skulle råka missa ”bytet” med nån minut/dans”.

Han skriver vidare att han själv fått både reparera skylten – och tillverka nya – vid otaliga tillfällen för att ”tillfredsställa den kräsna och konservativa danspubliken”.

Så besöker du dansstället för första gången gör ni rätt i att först leta efter skylten och när sådan finnes utreda om ni ska styra era danslustar efter antalet danser eller efter klockan. Om det är klockan måste ni ju också veta vem som börjar bjuda upp för kvällen och vid vilka tider skiftena sker. Det kan ibland sitta anslag i lokalen om detta. Annars får du noga följa minutvisarens vandring mot t ex halvslag och då vara beredd!

Du kan ju prova att bara bjuda upp också. Då lär du mer direkt och handfast få veta vad som gäller…