Nu har det hänt!

22 augusti, 2017
Kategori:

Japp. Faktiskt flera saker. Dels luktar huset som en raggarträff (inget ont om raggare, jag gillar bilarna och så…), dels så vill jag flytta med omedelbar verkan. Svärmor, detta under av onaturlighet, besökte oss för en tid sedan. Jag har inte skrivit något om det då jag behövt ha lite tid att återhämta mig och försöka glömma, jag lutar år att några månader i terapi kan bli aktuellt.

Iallafall, hon är av den mycket bestämda åsikten att alla behöver LUKTA något. Särskilt en 14-åring (oklart varför). Hon lämnade därför några flaskor med duschtvål som utan problem hade fått en Vogon att dofta mindre död grävling och mer medelålders-man-i-livskris-med-ny-HD. Flaskorna ”försvann” rätt fort, jag lade undan dem för att slängas bort. Tyvärr glömde jag bort dem och ännu mer tyvärr hittade 4-åringen dem då jag duschade den yngsta förmågan. Tänk att jag levt så länge utan att förstå hur spännande det är att hålla en flaska i vardera hand och gå runt i huset och göra mönster av giftgrön och illblå duschkräm?! Jajamensan. Jag har missat något. Husets stank kan man dock inte missa… Hur får jag bort det från mina stackars skurgolv? Ättika? Om någon föreslår Ajax så kommer jag att hemsöka denna/denne….

(Jag tycker att vi bortser från min skuld i ärendet här. Vi fokuserar helt och fullt på att tvålen togs med in i huset. Det räcker gott så)

Kommentera

Villa Villekulla?

29 juli, 2017
Kategori:

img_5758En vän brukar fråga om jag bor i Villa Villekulla. Det kan finnas fog för frågan.

Efter att ha rivit bort golvet i skafferiet (innan någon gör det; gå med i Byggnadsvårdsportalens grupp för Asbest på Facebook) plockade jag fram färg. Kulörerna jag valde må inte vara särskilt tidsenliga eller byggnadsvårdsmässigt korrekta övht, men jag vill att just det rummet ska vara en trevlig upplevelse. Man ska helt enkelt bli glad när man går in där. Mat ska vara roligt.

Linoljefärg, så klart. Återkommer med bild på resultatet när jag målat ett par ggr till.

Kommentera

Byggnadsvård från A-Ö

29 juli, 2017
Kategori:

Listor är alltid bra! Listor är vad som får mitt liv att fungera, hjälpligt. Vi påbörjar en idag och fyller på allt eftersom.

Men vänta, vi behöver inte vara som alla andra, vi börjar på ¨L¨istället. ¨L¨är en bra bokstav. Det finns massor av bra byggnadsvårdsrelaterade ord på just ¨L¨. Vi struntar säkert i några andra bokstäver och kör flera ¨L¨istället. (Om jag ska vara heeeelt ärlig kom jag inte på ngt på ¨A¨just nu 😉 )

Här är första ¨L-et¨:

L

Linoljefärg. Denna gudomliga gåva till byggnadsvårdaren. En fantastisk färg. Härlig att måla med, vackert resultat. Det tar ett par dagar för den att torka, men varför ha bråttom? Den innehåller ingen otäck plast. Linoljefärgen låter underlaget andas till skillnad från vattenbaserade (plast-)färger. Jo, jag vet att när man står i färgaffären och expediten kör sitt säljsnack om vattenbaserade färger så låter det väldigt bra, men det är just det, det låter bra. Att måla ett hus med konventionell färg är ungefär som att du tar på dig ett par gummistövlar. Ja, de kanske skyddar mot fukten utifrån, men visst blir det ändå fuktigt inuti efter ett tag? Står du ut tillräckligt länge blir dina fötter till mosigt skrynkliga vita klumpar som mest liknar gröt. Detsamma händer med träet i huset.

Således, ska du måla ett hus så gör det med en färg som andas, förslagsvis linoljefärg (eller slamfärg, men det är fel bokstav så vi återkommer till just den färgen senare)

Jag tänkte utnämna ¨L¨till min favoritbokstav, men satte tangenterna i halsen då jag kom på att svärmors namn börjar med sagda bokstav. Ok, vi får komma på en annan favorit. Varför? Jo, man skulle väl kunna säga att jag och hon är lite olika. Lite som olja och vatten, eller Ajax och Linoljesåpa, eller rökning och giftfritt-liv, eller….. ja, du förstår säkert. Människan utsöndrar Ajax ur sina porer, trots goda försök att maskera det med parfym, och anser att naturen är ngt som bör hållas på avstånd medan jag har blåställ med bortglömda ägg i fickorna som spräcks när jag hukar mig för att titta på ngn intressant insekt. Således, ¨L¨får hamna lite på undantag.

Kommentera

VMA

27 juli, 2017
Kategori:

Viktigt meddelande till allmänheten:

Jag tänkte visa bilder från mitt kök om ca en vecka. Jag tänkte förvarna redan nu, så att ni inte blir golvade av åsynen. Jag menar inte att ni kommer att få dåndimpen av avundsjuka, utan mer att det kan vara lite jobbigt för ögonen att inse vad det är ni tittar på. Det kan mycket väl hända att ni blundar som en ren försvarsmekanism. Men frukta (!) ej, det är inte en rutschkana för pysslingar, det är en fruktrutschkana för apelsiner. Ja, och ett badkar. Alla behöver ett badkar i köket. Årlig tvagning, någon?

Hav tålamod 😉

Kommentera

DEN DÄR sortens folk…

26 juli, 2017
Kategori:

Vi måste prata. Vi känner inte varandra särskilt väl, men jag hoppas att du lyssnar ändå. Det är något som är väldigt viktigt, för du vill väl inte bli en sådan där TÄ? 

TÄ är ett alldeles särskilt folkslag. Oftast säger man deras namn sammanbitet, ibland uppgivet, men sällan glatt. De verkar ha haft som sport att göra saker för att förvirra andra, och de brukar lyckas med besked. Man sliter sitt hår, gnisslar tänder och svär så att murstocken darrar (men nog sjutton stannar plastfärgen kvar på väggarna!) över deras påhitt. Den mest inbitna byggnadsvårdare kan börja kallsvettas vid blotta tanken av dem. Man hatar dem. Idiotförklarar dem. Önskar dem all olycka och gärna en släng av äkta hussvamp.

Vilka är det jag menar? De Tidigare Ägarna, så klart. Du vet de där som tyckte att det drog från ett fönster en vinter så de gick ut med en färgburk och målade igen det? De som satte tre olika gångjärn åt båda sidor på ett inbyggt skåp och som om inte det vore nog även spikat fast skåpsdörren helt med spikband. De som slog sönder alla kakelugnar med hammare och släggor för att de tyckte att det var kul. De som tyckte att plast var en trevlig grej att sätta fast på de mest underliga ställen, med mögel och murket trä som resultat. De som tog originalskåpen från 1800-talsköket och använde som kemskåp i verkstaden. Just DEN SORTENS FOLK. Bli inte en sådan.

Kommentera

Husspöken

25 juli, 2017
Kategori:

Tänk att få leva vidare som ett spöke i sitt eget hus i några hundra år? För all del, jag är inte särskilt kinkig, jag skulle nöja mig med att vara en husspindel eller fluga.

När huset bråkar som mest funderar jag ibland på om han som byggde det här huset sitter på vinden och jäklas. Jag LOVAR att väggarna byter vinklar på pin kiv efter att jag mätt och medan jag sågar taklisterna, för när jag ska spika upp dem passar de ALDRIG. Jag har därför inte många taklister uppe. (Jag inväntar att Någon Annan ska lösa det. Någon Annan är en intressant person, tyvärr inte ofta anträffbar. Ingen är oftare tillgänglig, tyvärr är denne inte så hjälpsam. Frågar man vem som faktiskt kan hjälpa till är det oftast Inte jag. Så, listerna ligger på logen i väntan på att huset ska acceptera mig.)

Jag har svurit så det osar över vad som med den mildaste tänkbara inställning kan tyckas vara originella idéer hos tidigare ägare. Vissa saker gör mig helt matt, jag sätter mig på golvet, lutar huvudet i händerna litegrann på sned och försöker förstå hur i heligaste friden de tänkte när de gjorde ngt som är så uppåt väggarna tokigt. Då, just då, kan jag höra en liten gubbe fnissa åt mig.
Nej, jag har inte tomtar på loftet… men jag är starkt övertygad om att någon motarbetar mig.

Spolar vi framåt ett par hundra år och betänker vad ägaren av mitt nuvarande hus kan tänkas hitta här så finns det kanske viss fog för denne att bli gråtfärdig av vanmakt.
Golven är breda och fina gamla skurgolv. Isoleringen är jord/sand/lera (här undviker vi alla typer av moderna isoleringsmaterial som bara förstör hus!), så med lite tur håller de länge. Mellan planken har jag en spännande nåtning som har skett helt naturligt; rörpärlor, ni vet sådana som barn gör pärlplattor av? Det är en av få plastsaker som kommer in i det här huset, och de verkar vilja stanna för attans vad de sitter mellan planken. Jag har inställningen att det man inte kan förändra får man lära sig att tycka om, så jag jobbar på att uppskatta våra färgglada golv. 
Mina kulörval kommer nog också att få en och annan att höja på ögonbrynen kan jag tro. Inte för att jag omger mig med mentalt örfilsstarka nyanser, utan för att det är så många lager. Jag kan måla klart ett rum och möblera, för att två dagar senare ändra mig och göra om det. Jovars, det har väl hänt att jag inte ens blivit klar innan jag ändrat mig med… iallafall, om någon försöker göra en färgtrappa här av tidigare kulörer så kommer det att uppta en oförsvarlig mängd tid och väggyta.
Jag ber redan nu om ursäkt och jag lovar att fnissa tyst där jag sitter i mitt nät i något hörn.

 

 

Kommentera

Förmiddagsnöje

25 juli, 2017
Kategori:

Idag har jag roat mig rejält på förmiddagen. Jag kan tyvärr inte lägga in några bilder då jag inte vill hänga ut någon, men jag ska försöka hjälpa er att måla upp en inre bild.

Bil-pingpong. Det går till så att man utför ett arbete på sin tomt, gärna ett av större eller underlig karaktär. Företrädesvis med hjälp av maskiner. Tio färgburkar går också bra, olika kulörer. Stryk ut innehållet på valfri, väl synlig, yta. Sätt er på huk och vänta. (I ärlighetens namn så räcker det ibland om man går och hämtar posten för att starta granntanten-med-kikaren.)

Man utför arbetet och står gärna lite skymd. När man hör att en bil stannar utanför så reser man på sig och stirrar på bilen, tar sedan några steg ditåt. Bilen kör iväg. Ett poäng. Man får två extrapoäng om bilens förare inte kan hålla sig utan vänder och man då lyckas utföra samma manöver igen. En bonuskaka till kaffet får man om man har en kikare runt halsen och ställer sig och tittar tillbaka på granntanten-med-kikaren. Hennes min är obetalbar, jag lovar. Men, hon ger sig inte. Hon går in i sitt hus och gömmer sig lite halvt bakom en gardin. Jag har haft funderingar på att köpa en skyltdocka och begrava den inrullad i en matta, bara för att. Nu är ju sådana gjorda av plast, ett ämne jag skyr som pesten, så det har fallit på det.

Sådär, en halvdagsrapportering. Nu ska jag gräva vallgrav och bygga mig en palissad 😉

 

PS. Bild på vad grävarna åstadkommit dyker upp så småningom

Kommentera

Låt mig presentera….

24 juli, 2017
Kategori:

Nämen hej där!
Du undrar kanske vem jag är? En presentation är säkerligen på sin plats.

Håll i dig nu och sluta inte läsa förrän du kommit till slutet. Jag vet att det är lätt att få uppfattningen att jag är en sådan där jobbig typ; kombinationen av prepper, självhushållare, örthäxa, plastbantare, ullkramare, ekonörd och kulturarvsfascist tilltalar inte alla, men jag bryter av det ibland med att bygga en lekstugeby där det ser ut som regnbågsspyende enhörningar har färgsatt väggarna.

Jag är en kvinnlig varelse i mina bästa år, eller det påstås så iallafall (något med just detta skrämmer mig; om jag är på topp NU, hur ska det gå senare?!?!) och jag är här för att berätta vad som händer i mitt liv. Det ryktas nämligen om att andra ser min renoveringsmisär som underhållande. Samma rykte påstår även att jag är lite galen, men det epitetet säger mina läkare att man inte ger folk längre 😉.

Jag bor i hjärtat av Bergslagen i ett stort hus som behöver mycket kärlek. Jag har barn, alla lika sjövilda som undertecknad. Min sambo har inte heller alla hästar i stallet, men på ett helt annat sätt; han tycker (djupt andetag…räkna till tio…..) på fullaste allvar att asfalt är vackert. Han stannar bilen och beundrar en nyasfalterad yta…  Medan jag försiktigt lossar tretexen för att se vad som gömmer sig bakom får han ett infall och sågar sig ner i en hög tröskel för att dra sladdar… han jobbar annorstädes och det är nog för väl för husets välmående.

Min renovering sker efter byggnadsvårdskonstens alla regler, eller, det är väl intentionen iallafall. Där jag inte har kunskap frågar jag, testar, misslyckas och försöker igen. Mina största tillgångar är en ängels tålamod och en hel hoper åsnors envishet, därtill diverse byggnadsvårdsgrupper på Facebook där man kan hitta svar på det mesta. 

Det vore kul om ni ville vara med mig på resan till att få ett färdigt hus. Jag har sagt ”till jul” som svar då folk frågat mig när jag ska vara klar. Den frasen har upprepats några gånger de senaste åren. Jag sa ju inte vilken jul, eller hur?

Kommentera (6)