En viss ljusning

Den här veckan har varit skitjobbig. Jag har ifrågasatt allt runtomkring mig inklusive min egen existens, jag har gråtit för minsta lilla, och för det stora, jag har gått omkring på stan med hunden och letat efter något som känns meningsfullt men misslyckats (jag borde kanske förstått att jag inte skulle hitta det på HM Home), gått och lagt mig tidigt, vaknat ledsen, och så har det fortsatt. Skitvecka. Tack ändå att kroppen fattar innan hjärnan gör det. Mina antidepressiva har av någon djävulsk anledning varit verkningslösa. Har ätit dem i nån månad (den nya sorten alltså, har gått på antidepp sen jag var 21) men det tar ju ett tag innan de kickar in. Eller inte kickar in.

Nu har jag fått ny medicin och hoppas att det ska bli bättre snart. Jag har hopp. Men jag hatar fortfarande januari och världsläget och ensamheten och Fångarna på fortet och februari och så vidare.

Imorgon ska jag till Luleå och läsa ur min bok. Kulturens hus har något slags jubileum och jag skulle gärna länka men jag står inte med i kalendariet. Skit samma, det blir kul, kom om ni i närheten! Ska upp på scen kl 14.

Hörrni förresten. Snart ska vi planera vad det ska vara för fönster i Hålet. Tänker mig en hel fönstervägg på gaveln där. Fönster i alla möjliga utföranden och färger.