Gauloises och blodblåsor

Det var alldeles för fint väder i Stockholm idag för att jag skulle ha mage att ta min vanliga lilla lur efter sändning. Nejnejnej det gick inte, istället följde jag med Martina ut till hennes kolonilott. Martina hade pratat om att hon kanske skulle vilja ha något slags utekök där i kolonin, hon hade dessutom hintat om att det redan fanns en diskbänk att tillgå, fast den stod bakom huset och där hade hon väl ingen användning av den?

Jag har aldrig varit och hälsat på Martina i kolonin, och jag trodde att det var mer som en liten åkerplätt där hon och hennes familj odlade morötter och svarta vinbär. Med ett tillhörande skjul, på sin höjd. Men det visade sig vara världens gulligaste lilla röda stuga, och en ganska tilltagen tomt med gräsmatta och äppelträd och bärbuskar. Jag blev nästan lite förbannad när jag såg det och det är ju ett riktigt bra betyg.

Efter den sedvanliga rundvandringen, och en lunch i solen och två gauloises, så gav vi oss på uppgiften att flytta diskbänken från sin värdelösa plats bakom huset till det lilla trädäcket på framsidan som ändå inte användes till något. Det var ett jävla slit. Bänken satt fast i gjutna stolpar med sådana där järn, vinkeljärn? Som man skruvar fast. Men han som hade byggt bänken hade spikat. Respekt, det skulle jag mycket väl kunna göra om jag hade tillräckligt bråttom, jag tror ju heller aldrig att jag kommer ångra någonting som jag tar mig för. Men det var inte det lättaste att dra ut tjugo långa spikar som suttit i tjugo långa goda år. Vi drog och slet och svor. Vi hade bara varsin hammare och en liten morakniv, kniven gick sönder ganska snart. Det var mitt fel. Martina fick blodblåsor på handen. Jag badade i svett. Ines rymde och jagade rådjur.

Till slut fick vi ändå loss bänken och bar upp den på trädäcket, där den faktiskt passade perfekt. Så nöjda! Bara att räta upp den sen med några stödbrädor, och dra fram en slang och fixa ett litet avlopp. Kanske måla i någon fin färg, kanske grågrönt, eller blått. Det där får Martina lösa.

Vi pustade ut i solen på uteplatsen vid stugan och drack nypåslaget kolonivatten och det var så mysigt. Tänk att kunna åka till sitt land efter jobbet. Och vara där några timmar och röja och ändå komma hem till middagen. Vilken lyx.

Imorgon åker jag till mitt eget land och röjer. Längtar.