Klänningshörnan
Jag hade tänkt att jag skulle visa vårt sovrum för er idag. Men. Det enda hörnet i sovrummet som inte är belamrat med grejer är min lilla klänningshörna. Ni får nöja er med den så kanske jag förhoppningsvis kan bringa lite ordning i kaoset och visa resten imorgon. När det är för stökigt här hemma har jag två mantran jag upprepar för mig själv; ”Det är stökigt för att jag är en sååå kreeeeativ människa” och något jag läst nånstans nångång; ”Ett stökigt yttre tyder på ett städat inre”. Bra va?:) Världens bästa grej när man känner sig som jordens rörigaste person. (Jag har faktiskt ordning ibland!)
Den blåblommiga behöver jag ju inte presentera närmre. Den gröna är ett secondhand-fynd som väntar på att sys in och kortas lite. Älskar färgerna och mönstret. Väskan uppe på brädan har tillhört min morfars mamma som bodde bara några kilometer härifrån. Den är lite trasig och går inte att använda men är väldigt vacker ändå! Tavlan är egentligen Ediths som hon fått av sin gammelfaster, men tavlor hänger inte så säkert på hennes rum om man säger så. Så jag tar hand om den så länge.
Det är min stora sorg att jag inte kan ha den ljusgula klänningen sen jag fick barn. Precis omöjlig att knäppa har den blivit. Min mamma hittade den på loppis åt mig när jag var 15(!) och min käre far fyllde 40(!!) och hade fest med 60-talstema. Det är nog min allra finaste klänning och jag önskar önskar önskar att jag nångång kommer i den igen. Så himla fint med ljusgult och brodyr.
0 kommentarer