Stora ljusstöpardagen

Julförberedelserna pågår så smått, men i ärlighetens namn har jag varken bakat pepparkakor eller bakat något annat för den delen. Däremot var jag och barnen hemma hos barnens farmor och stöpte ljus i onsdags när barnen slutat skolan. Det var första gången jag och barnen var med,  och nu hoppas jag verkligen att det blir en årlig tradition, för oj så trevligt och roligt det var! Efteråt sa Edith att det ju faktiskt inte alls var svårt, det tog bara lite tid. Och så var det ju. Inte svårt eller bökigt på något vis, utan bara lite tidskrävande, men ändå lugnt. Det är fint med aktiviteter som kräver att man är några stycken och jobbar tillsammans samtidigt som tempot är lugnt och man hinner prata och umgås under tiden.

Både Edith och Sixten hjälpte till. Edith hela tiden och Sixten långa stunder. Doppa snabbt, hänga tillbaka, doppa snabbt, hänga tillbaka…

Tycker så mycket om att få lära mig nya saker så här, genom att någon som gjort det många gånger tidigare visar hur man gör. Google i all ära, men tradition och hantverk som går i arv är bra fint.

Min svärmor Karin är duktig på sånt. Hon har lärt mig hur man stoppar korv, gör ost och ostkaka och nu stöper ljus, bland annat. Gamla hederliga kunskaper. Här testade vi att hälla den sista ljusmassan i ljusformar som Karins mamma använt en gång i tiden.

Så vackert med alla ljusen som hänger.

Och visst blev resultatet fint? Har nu en låda med massor av vackra handstöpta ljus att använda i jul. Så vackra när de är sådär operfekta och lite knöliga. Långt ifrån fabriksgjorda och lika. De fyra första sitter redan i en adventsljusstake. Jag testade att göra två grenljus också, och det ena här ovan är ett litet bullljus som Karin kallar det. Att sätta i mitten av en bullkrans till exempel. Det vill jag göra till jul. Tänk vilken fin liten julaftonstradition!

Och så gjorde jag ett lite större att ha på bordet. Det tänker jag inte tända förrän julafton. Det blir högtidligt att tända till julaftonsfrukosten framför kakelugnen!