Vår icke-extraordinära hemmamidsommar

 

Vi har haft en lugn och fin midsommar. Inget ståhej överhuvudtaget, tre av oss förkylda, men så fint ändå.

Jag skrev om det lite på instagram igår, att jag tror att vi så lätt får för oss när det gäller midsommar att det inte räknas med firanden som inte är sådär instagramvänliga, i skärgården-firanden med många vänner. Långbord med god mat, lekar och mycket folk. Det är ju hur fint som helst att få vara med om sådana firanden också, det är inte det jag menar, men jag tror att många känner att det är lite pinsamt att inte vara bjuden på något sådant, eller att inte orka ordna. Kanske har det alltid varit så, men den här sociala medier-världen med bilder på alla som firar extraordinärt gör ju knappast saken bättre, så jag tänkte berätta om vårt alldeles icke-extraordinära men väldigt fina hemmafirande!

Vi har som sagt varit hemma hela midsommarhelgen, och det finaste av allt var att Jonas blev klar med grässkörden mitt på dagen på midsommarafton, så från lunchtid var han ledig. Festligt som bara den, bara det!

Vi plockade björkris i trädgården,

och fixade oss en liten midsommarstång. Som vi inte dansade runt sedan, för ingen hade lust. Men det var roligt att göra stången ihop! Och jo, jag har tre barn och alla var med, men bara ett barn brukar ha lust att vara med på bild.

… och vi tjoffade ihop överdådiga kransar av rosorna som blommar för fullt. De som ville ha kransar hjälpte till att plocka och välja blommor, och sedan band vi dem tillsammans. Ska man iväg på midsommar tycker jag att det alltid blir att jag panikbinder kransar själv på kvällen innan och det bara blir ett stressmoment. Det här var mysigt och kul!

Sen åt vi köttbullar och köpesill, och glass och jordgubbar och spelade hundra omgångar vändtia på verandan medan regnet smattrade.

Och sedan satt vi där, jag och Jonas, och sa hur fint det var alltsammans.