Bland vattkoppor och målarfärg

Jag lever om ni undrar. Jag har bara hundra bollar i luften samtidigt, och bloggning har tyvärr inte varit en av dem. Puh. Den här veckan består av vattkoppor, förberedelser för körhelg som jag ansvarar för, körövning, snoriga ungar, komprep, körhelg och nämnde jag vattkoppor? Suck. Och så fick jag hjärnsläpp igår och började måla om i hallen. Hur tänkte jag där? Den får nog helt enkelt stå halvmålad tills det lugnar sig en smula. Vilken tur ändå att jag är en sån som egentligen älskar dom där hundra bollarna i luften. Ja om man bortser från vattkoppor och sjukor då. Och tänk att även om det aldrig blir som man planerat när man har småbarn, så skulle man inte vilja byta bort det mot allt i världen. Med vattkoppor eller utan. Det är fint det.

När ungarna vilade idag knåpade jag i alla fall ihop en liten tavla till deras mormor som hon ska få imorgon. Ett så roligt barncitat som jag läst lite överallt på nätet. För vad gör det med lite sladdrigt skinn om man har producerat en hel hög med barn och barnbarn.