En sista present från farfar

Min farfar och jag hade ett stort gemensamt intresse i gamla saker. Innan jag föddes hade han till och med en antikaffär, och han var en flitig aktions- och loppisbesökare. Han hade med andra ord samlat på sig en hel del gammal bråte, och ofta när han kom och hälsade på hade han med sig någon grej som han tänkte att jag skulle tycka om. En ljuskrona, en gammal spegel och den lilla senapskrukan i keramik han kom med en dag och satte på spiselkransen. Den står fortfarande kvar där han ställde den.

Nu är det fem år sedan han gick bort, och jag saknar honom mycket. Vi hade inte alltid samma smak när det gällde saker, och tyckte han att jag gjort nåt konstigt med några gamla möbler eller pinaler kunde han säga något i stil med att ” Ja, du har ju idéer i alla fall…”. och höjde menande på ögonbrynen. Men ofta blev han lika uppspelt som jag över någon gammal bråte jag rotat fram eller hittat på loppis.

Den här julen kändes det lite som att jag fick en sista present från farfar.

Vår släkt har haft kvar farmor och farfars hus åren efter att de gått bort, och min syster och hennes familj har bott i det. Men nu är huset sålt. Det mesta i huset efter farmor och farfar tog vi hand om när de dog, och jag har många fina saker som jag fått ta hand om efter dem, men garaget var kvar att rensas ut. Och där stod bland annat farfars stora, gamla hyvelbänk.

Farfar var en kreativ människa, med många projekt på gång. Vid hyvelbänken snickrade han små möbler, och gjorde ramar till sina tavlor, restaurerade gamla möbler och massa annat. Jag gissar att han fått hyvelbänken från sin pappa, som var en fantastiskt duktig möbelsnickare.

Och nu är bänken min!

Ett av förra årets nyårsönskningar var ju att jag ville börja snickra. Det blev i ärlighetens namn inte så vidare mycket snickrat förra året, men jag tänker att det får bli i år istället.

Det är en välanvänd snickarbänk. Jag älskar att titta på skivan med alla repor och märken, färgfläckar och skav. Tänker på allt som skapats på den och alla timmar farfar och hans pappa arbetat vid den. Som om allt sparats i den där ytan.

Nu hoppas jag att jag får tid till att fortsätta göra märken i den där skivan.

Tack för julklappen farfar. Jag ska förvalta den väl!