Så börjar jag skriva ett inlägg. Att jag inte vet om jag ska låtsas som att det regnar eller ursäkta mig för att det var så länge sen sist. Men att jag nog inte tänker det. Ursäkta mig alltså. Jag skriver ju när jag känner för det och har tid, och mestadels är det för min egen del, även om det såklart är så väldans roligt att ni är ganska många som vill läsa.
Men så får jag se att det är inlägg nummer hundra jag skriver på, och får för mig att gå tillbaka i arkivet lite. För när var det nu igen jag började blogga?
Det är ju ett år sedan idag! Hurra för bloggen! Jag borde ju ha gjort någonslags tillbakablicksinlägg här, men det får komma senare. Kul har det varit i alla fall, själva det hära. Till och med roligare än jag trott! Vet inte om jag trodde för ett år sedan att jag skulle hålla i så länge, men tänka sig. Jag hoppas allt på några år till.
Men tillbaka till det jag tänkte visa. Så här års känner jag alltid för en massa färg. Vårkänslorna brukar komma krypandes redan i mellandagarna och jag vill bara ha en massa färg. Så även i år. Tidigare än vanligt till och med. Mitt i julstöket fick jag hem några kuddar jag beställt från Ellos, och redan kvällen innan julafton kunde jag inte hålla mig utan bytte kuddfodralen i soffan mot pastellbomberna här ovan. Jorå.
Hallen ska få sig en liten färgboost har jag tänkt med, så häromkvällen sydde jag en dyna till bänken. Edith har kallat den för ”Cirkusbänken” ända sen vi fick hem den från min farmor och farfars gamla hus. Fråga mig inte varför. Men en cirkusbänk är ju en cirkusbänk och behöver en cirkusig dyna. Det mönstrade tyget kommer från mormor och det prickiga på undersidan från farmor. Jag är ju ombytlig av mig vet jag, så det fick helt enkelt bli en vändbar dyna med olika sidor.
Och så funderade jag som bäst över vad jag skulle hitta på att liva upp finrummet med, när min fina vän Linda frågade om jag ville ha några skolplanscher hon kommit över. Om jag ville! Och Linnéan blev så himla perfekt som färgklick över buffén. Buffén som jag förövrigt är väldigt sugen på att måla ljusljusblå… Vad tror ni?
Sen fick några favoritböcker hoppa upp på tavellisterna med.
Den lilla hyllan gapar tom och visar ett typiskt exempel på hur allt här hemma ser ut nu. Allt som är av det ömtåligare slaget och kan nås av en ca 85 cm lång kille flyttas ungefär en och en halv meter uppåt. Puh.
Och den andra planschen, med koskelett, hamnade mest här för jag inte kom på var jag skulle hänga den. Men sen tyckte jag det såg så fint ut när den stod där, så den får nog göra det ett tag.
Tack för att ni har kikat in här i ett helt år! Det gör mig verkligen superglad. Sen är jag ju också väldans nyfiken av mig och undrar ofta vilka ni är. Skriv ett hej vettja!
0 kommentarer