Stolt krukmakerska

Minns ni att jag nämnde häromveckan att jag varit på en keramikkurs? I söndags fick jag hem mina små alster, och blev påmind om att jag skulle visa er. Alltså, det här med att gå små kurser och testa på saker man inte kan – vilken grej! Just den här kursen arrangerades av en privatperson som gör små prova-på-keramik-kurser för små sällskap. Jag och några tjejkompisar blev sugna på att pröva och bokade en kväll i mellandagarna. Jag har testat att dreja någon gång på gymnasiet, men mindes mest bara att det var sjukt svårt. Så jag hade inga större förväntningar på att ens få med mig något alster hem.

Men tänk att det fick jag!

Jag lyckades dreja en liten kruka/vas av något slag, och fick till formen med en liten tjockare ”mage” någorlunda som jag tänkte. Sned som bara den om man inte tittar rakt från ena hållet, men ändå. Löjligt stolt är jag! Tänker att den blir bra för vårens första småblommor, som krokusar i fång, eller ett stort knippe vitsippor. Så länge har den fått ett litet gäng med små kvistar från krikonträdet i vår trädgård som jag hoppas kunna driva i blom.

Och så kavlade jag lera som jag gjorde ett litet fat av. Mönstret gjorde jag med en virkad liten duk. Hade jag inte pratat bort halva tiden hade jag väl hunnit göra ett tjog grejer till, men själva pratandet är ju minst halva grejen när man gör något tillsammans med sina tjejkompisar tänker jag, och känner mig hemskt nöjd med mina två alster.

Det lilla fatet får agera smyckesförvaring framöver. På nattduksbordet tänkte jag skriva, men tar tillbaka det snabbt. Till dess att vi inte har klåfingriga barnahänder som utforskar allt under 1,20 meter står den på säkrare höjd.

Keramik alltså, vilket hantverk! Det tänker jag pröva på fler gånger. Nästa kurs blir en längre variant, nämligen en odlingskurs som sträcker sig över hela året! Oj som jag ser fram emot kursstarten nästa torsdag!