Tack och lov att djuren rymmer då och då

Det var torsdagskväll, och Jonas höll äntligen på med att pressa halmbalar på kornåkern neråt sjön. Hela september har det regnat hos oss, så det var inte förrän i början av den här veckan som det sista kornet kunde tröskas. Ungefär hälften av våra får går där nere vid sjön på ett bete, och just när jag skulle till att ge barnen kvällsmat ringde Jonas och sa att fåren hade gått ut. Med en stor suck var det bara att plocka in kvällsmat, och packa ut ungarna i bilen och göra mig redo för ett pass som vallhund.

Dock tog det inte många sekunder när vi anlänt till kornåker och fårhage innan kvällaktiviteten kändes alldeles perfekt. En sådan fantastisk septemberkväll. Ska man jaga in förrymda djur så skadar det ju verkligen inte att omgivningen badar i septemberkvällssol!

Fåren var ytterst samarbetsvilliga denna gång, så bara en kort promenad med hink och fårpellets senare var alla på rätt sida av stängslet. Vi stannade en stund på stubbåkern, inspekterade balarna och kikade på Jonas som pressade klart det sista.

Ibland får man helt enkelt vara tacksam för djur på vift som ser till att man inte går miste om kvällar som den här!