Om flytten, forts…

Vi fick låna nycklarna av ägarna i Stockholm för att själva åka och kolla på huset. Det var väldigt skönt att i lugn och ro få gå runt och känna in huset och platsen utan en hetsig mäklare i hasorna. Skönt att kunna låta barnen springa upp och ner i trapporna utan att de störde någon och skönt att kunna prata fritt med varandra om vad man tyckte om stället.

 

Vi tyckte bra om stället.

Jättebra faktiskt…

 

Olle stod vid järnspisen (i smurfsize!) och låtsades laga mat. August satt på golvet i vardagsrummet och tittade på Bolibompa. Det var så lätt att se hur livet skulle kunna vara här. Lugnare. Utanför fönstret hördes inte en strid ström av bilar. Här skulle man kunna låta dem springa utan att ständigt vara rädd att de ska springa ut på vägen.

 

Men vi hade ju inte tänkt flytta så här långt? Och vi skulle ju bo mittemellan mormor och morfar och farmor och farfar? Och jobbet då? Och kan man bo i Sveriges myggmecka? Så många tankar snurrade!

Men ingen annanstans hade vi ju hittat en plats som vi tyckte så mycket om. Hur länge vågar man vänta? Vi ville ju flytta innan barnen börjar skolan?

 

Många veckors funderande senare sålde vi vårt eget hus och så köpte vi äntligen vårt nya hus. Vi fick tillträde i måndags och Corona-skrev de sista papperna på parkeringen utanför Handelsbanken i Hedesunda (pga misstänkt snorigt!). Under sommaren är det massor som ska hinnas med innan vi kan flytta in på riktigt i mitten av september.

 

Nu är det massor av planer och fix som är igång. Det känns fantastiskt kul och läskigt samtidigt. Men främst känns det lugnt i själen när jag tänker på vad vi gjort. Det känns rätt. Det är ett led i ett liv som är bättre för både oss och barnen. Vi kommer få mer tid tillsammans när vi inte pendlar lika mycket som  tidigare.

Vi kommer att vara nära naturen, nära vattnet och vi behöver inte alltid få hjärtat i halsgropen när vi hör en bil tvärbromsa på stora vägen utanför (vi har staket förstås, men också en så kallad rymmare som tar varje tillfälle att dra till mer spännande platser).

Och så passar det ju äntligen väldigt bra att jag bloggar på just Land. För nu är det på landet vi ska bo!