Jag väljer att se det goda

I en blogg under rubriken Stad och land – hand i hand är det lämpligt att delge en del intryck från Almedalen. Nu visade sig bli något helt annat än jag trodde när jag satte min fot på den ö som så många av oss älskar. Då trodde jag att mina intryck mest skulle handla om bristen på regionalpolitik och de orättvisor det leder till.

Men det blir som bekant inte alltid som man tänkt sig. Mina intryck kom istället att domineras av helt andra saker. Nämligen det som är grunden i våra samhällen och som handlar om det mellanmänskliga. Det humana. Det som bygger våra samhällen varje dag. Det som handlar om oss människor och vår relation till varandra. Den viktigaste naturresursen av alla.

Det som handlar om krafter som vill motverka ett öppet och demokratiskt samhälle. Krafter som inte enbart avser röra om och förstöra Almedalen som företeelse, utan som ärligt och öppet vill demontera vår demokrati. Som öppet och ärligt vill demontera vår rätt att uttrycka oss och vara olika. Att vara den vi är, och älska den vi vill, och ingå i ett samhälle där vi känner oss jämlika, oavsett var vi kommer ifrån.

Almedalen 2018 kan komma att fungera som en väckarklocka för vikten av att vi med alla krafter och på alla sätt motverkar att nazistiska och främlingsfientliga rörelser får förgöra en plats som är skapad för att främja demokrati och bygga broar mellan medborgare och makt. Och ett land som borde göra detsamma. Almedalen 2018 kan också komma att bli en viktig markering för hur mycket gott som finns i Sverige. Hur bra vi är på att ta hand om varandra och hur starka vi är när vi går samman för det goda.

För trots att det destruktiva krafterna fick så mycket plats i media visade sig att det starkaste laget var vi som representerade det blågula hela veckan och inte bara när vi skulle heja fram Sverige i åttondelsfinalen. Vi var både starkare och många fler än de som var klädda i vitt och flaggade med andra färger än det blågula, eller dem som står för mångfald.

Av alla mina intryck väljer jag dock att fyllas av det som var vackert i allt det grymma. Det var nämligen fantastiskt fint att se hur människor samlade sig för att hjälpa en man som segnade ihop mitt under statsministerns tal. Det var också vackert att se hur representanter för KRIS – Kriminellas revansch i samhället stod samlade mot de destruktiva krafterna som en mänsklig barriär mellan det som i alla fall jag vill definiera som det onda och det goda. Vackert är ordet för det. Vackert är när vi människor går samman för det som är gott och vackert är att veta att det alltid finns chans att välja ny väg. En chans att välja den väg som samlar och förenar istället för den väg som splittrar och förgör.
Almedalen 2018 blev en påminnelse om att det är vi människor som bygger våra samhällen varje dag. En viktig påminnelse även för de folkvalda i takt med att fler och fler börjar känna sig utanför samhällskontraktet vilket leder till att vägen för dem som väljer det som splittrar trampas upp alltmer.