De fattiga och den rika

9 augusti, 2019

I senaste numret av tidningen Vi skriver journalisten och statsvetaren Cecilia Garme om Dackefejden mellan kommunerna och staten. Ett sju hundraårigt drama som trappats upp på grund av att kommunerna blir allt fattigare och staten allt rikare.
I artikeln ställs frågan om vad är det för vits med att staten är rik om kommunerna är fattiga av både SKLs moderata ordförande och LO ekonomerna. Vidare beskrivs att samtidigt som kommunerna och regionernas lider av underskott har inte så få sedan 1990 levt på a-kassa och sjukpenning. Ersättningar som betalas ut av staten. När staten drar åt drabbar det kommunerna och hur det kan få fortgå är för mig obegripligt.

obalans
Kommer vi nånsin nå balans när inget görs åt makt, strukturer och system?

Men kommunernas största hatobjekt är de riktade statsbidragen som också är en gåta. Varför säger inte kommunerna ifrån? Dels är det krävande att söka dem men värst av allt är att det varken täcker kostnader eller ger en långsiktig trygghet som gör att kommunerna kan satsa. I artikeln uttalar sig SKLs ordförande Anders Knape bekymrat:
– Vi har pratat med alla regeringar. Den nuvarande och den förra alliansregeringen. De säger att de förstår problemen. Ändå blir det mer och mer riktade statsbidrag.

För att inte tala om finansieringsprincipen som betyder att det som staten beordrar kommunerna att göra, det ska kommunerna också betala för. Herregud! Ni förstår väl hur sjukt och maktfullkomligt system det är?!!

LO ekonomen Åsa Pia Järliden Bergström uttrycker i artikeln att de 20 miljarder som ingår i de så kallade januariavtalet inte kommer att räcka och kommunerna kan inte lämnas ensamma med det här. De är alldeles för olika. För vår del tycker vi att staten kan gå med ett mindre underskott istället för överskott nu när demografin är som den är.
Upproren haglar tätt och i artikeln nämns Frankrikes gula västar men det jag inte kan förstå att inte kommunerna går samman oavsett politisk färg. Herregud var är modet och ansvaret? Är man främst rädd om sin egen politiska karriär?

I så fall är det ytterligare ett argument för en reformering av svensk politik. Det här kan inte fortgå.

Distriktssköterska är ett vackert ord