30

Tänk ändå. Att getterna är så väluppfostrade att de satte igång med killning just precis på min födelsedag. Bättre födelsedagspresent än tre små söta killingar kan jag inte tänka mig!

Efter uppvaktning på sängen med paket och goda mackor smet jag ut till stallet för att kolla efter killingar som vanligt. Inget hade hänt under natten, så jag tänkte att det nog skulle dröja minst en dag till, men så tyckte jag ändå att geten Anna tittade så konstigt och fokuserat på mig. Något annorlunda var det helt klart, men eftersom inget annat märktes så gick jag in igen. Efter knappt två timmar gick jag ut igen för att kika om det möjligtvis inte hade hänt något mer. Och då hörde jag de bekanta små ljuden av nyfödda killingar redan utanför stalldörren. Killingar låter nästan skrämmande likt människobebisar, och jag behövde inte undra många sekunder innan jag var säker. Och visst låg där två små, blöta bockkillingar i halmen!

Alldeles ljuvliga. Och redan från början sådär nyfikna och tama som bara killingar är.

Duktiga Anna. En sån fin och duktig mamma redan förra året när hon fick sin första unge. Hon visste precis vad hon skulle göra den här gången.

Sedan fortsatte dagen med solsken, takdropp, vårpromenad, lunch med Jonas och bara lite jobb. Och på eftermiddagen kom mina föräldrar på födelsedagsmiddag. I helgen ska vi fira lite till, men nån riktig fest tänker jag inte ha förrän i sommar! Då ska jag slå på stort med 30-årsfest ute på gården i vårt gamla magasin. Det blir grejer det!

Innan middagen skickade jag ut ungarna till stallet igen för att kolla till getterna, och tänk, då hade Lisa precis fått en liten killing hon med! En liten get. En sådan lycka. Kan knappt tänka mig ett bättre sätt att fira trettioårsdagen på!