Rapport från fårhuset

Här kommer ett litet livstecken.

Det är bråda dagar, och jag hinner inte med riktigt allt som jag skulle vilja. Men så vet jag att det kommer lugnare dagar också, och mer tid för pysslande och fixande med annat än djuren. Så länge får ni hänga med på vad vi pysslar med på gården.

Även om det är mycket att göra den här tiden så är det också den häftigaste och härligaste tiden. Varje dag får vi vara med om nya liv som kommer till världen, och jag tröttnar aldrig. Jag är lika förundrad varje gång. Tänk att det fungerar! Att det nästan alltid går bra. Att både mammorna och ungarna oftast bara vet vad de ska göra.

Men ibland får man hjälpa naturen på traven. När den här lilla damen föddes häromdagen höll det på att sluta illa. Hennes mamma är en ganska liten tacka, och Molly-Madicken, som lammet snabbt döptes till av barnen, var en stor lammunge, så mamman kunde inte föda fram henne själv. Lyckligtvis fick vi efter mycket lirkande ut lammet. Och både den och tackan mår fint! Resterande lamningar har tackorna än så länge klarat själva, men det är ett evigt passande och spring till fårboxarna stup i kvarten. Men så glada vi är att det blev lamm! Nyp-mig-i-armen-glad är jag.

Våra tackor är av olika raser. Några renrasiga Gotlandstackor, men de flesta korsningar av Finull, Texel och Leicester bl.a. Baggen vi skaffade höstas var en Dorperbagge. En fin köttras som vi gärna ville korsa in med våra djur. Egentligen skulle jag vilja ha en Gotlandsbagge till Gotlandstackorna med, men det tar vi ett annat år. Det här året fick alla korsas med Dorper. Och fina små lamm blev det allt!

Det är nästan så att en del av dem ser ut som små mjölkraskalvar.

De flesta tackorna har fått två lamm var, och någon bara ett. Men idag kom de första trillingarna. Två små tacklamm och ett bagglamm. Nu hoppas, hoppas, hoppas jag att tackans mjölk räcker och att alla tre får mjölk som de ska. Annars blir det kanske flaskmatning på någon utav dem.