Tappade bollar

De senaste veckorna har varit så galet intensiva. Mycket på jobbet, och mycket med djuren. Jag har känt mig lite balanserande på gränsen till någon slags sammanbrott både en och två gånger och frustrerat märkt att jag, som ser mig själv som proffs på att hålla många bollar luften samtidigt, tappat både en och två bollar. Eller kanske snarare varit tvungen att släppa några bollar.

Nu har det mesta återgått till det normala, och jag hinner se över vad som missats och inte hunnits med. En tappad boll var helt klart mina odlingar. Första maj kom och ingenting var gjort i köksträdgården. Jag hade ett gäng försådda plantor på fönsterbrädorna i finrummet, men under förra och förrförra veckan när jag hade som mest att göra blev de totalt bortglömda och bortprioriterade. Och inte är det hela världen alls. Men det kändes ganska tråkigt när jag kom på det och de flesta plantorna var vissna. Ärligt  talat kände jag nästan att jag skulle strunta helt (nästan) i det här med odling det här året.

Men så lugnade det ner sig på jobbet. Och tackorna lammade färdigt. Och jag fick en stund över. Plötsligt kändes det roligt med min lilla köksträdgård igen! Jag hittade några substitut för mina döda plantor hos plantskolan till helt överkomliga priser, och så tänker jag att det mesta går ju att direktså i alla fall. Så jag satte igång med det där staketet runt köksträdgården som jag tänkt bygga länge. Smågrisarna lyckades smita in i trädgården både en och två gånger förra sommaren, och ställde till en himla massa oreda. Särskilt i mina flisade gångar där de bökade, drog upp ogräsduk och levde loppan. I år tänker jag inte vara lika oförberedd när det kommer till förrymda djur…

Enklaste möjliga staketet tror jag. Men ändå så fint och passande till miljön. Vi har en massa ”hässje-krakar”, som vi kallar dem, liggandes. Alltså sådana där gamla vässade trästolpar som man förr använde för att hässja hö på. Dem använde jag mig av och gjorde någon slags fuskvariant av gärdesgård.

Hässje-krakar och en skruvdragare, och så ett järnspett för att göra hål i marken. Mer använde jag inte förutom till grinden där jag sågade till bitar så de skulle bli lika långa. Jag ville inte såga i krakarna i onödan utan skruvade fast dem omlott på själva staketet.

Det blev så himla fint. Inramat. Och som det inte var nog med det så hittade jag ett par humleplantor på plantskolan med. De planterade jag på varsin sida om grinden så de kan klättra fint vid ingången till köksträdgården. Humle växer så in i bomben snabbt, så det dröjer nog inte länga förrän man kan gå in genom en humlebåge.

Jag ligger fortfarande efter med sådden, och långt ifrån alla frön är i jorden. Men mycket har hänt de senaste dagarna i alla fall. Jordgubbslandet är fixat till exempel. Järnkaret är ett gammalt kar som vi använt som vattenbehållare till korna. Men de började läcka och ska nu få tjäna som jordgubbsland istället. Fint, eller hur? Tänker att det borde kunna hålla åtminstone några sniglar borta från bären också…

Kryddorna fick flytta också. Förra året hade jag blandade sommarblommor i det runda landet. Men i nu får det vara kryddland istället. Några flyttade plantor, och några nya. I tunnan har jag satt blomsterkrasse-frön precis som förra året. Drömmigt fint när krassen slingrar sig ur tunnan. Ett par dräneringshål har jag i botten på den förresten, och de gjorde jag med hjälp av spik och hammare om jag inte minns fel. Om någon skulle vilja testa.

Känner mig löjligt mallig över att jag lyckades få ihop ett staket och en grind. Trots minimala snickarskills.

Nu ska alla fröer ner i jorden bara. Och ett par långa bäddar på insidan av staketet ska jag fixa med. Hela köksträdgården ska få ny ogräsduk och en massa ny fin flis i gångarna. Sedan kommer det här var finaste stället på gården. Är så glad att jag fick inspirationen (och lite tid) tillbaka!