Den trasiga Emman och en nygammal postsortering

Att laga grejer kan ju vara bland det mest tillfredställande som finns. Kanske tycker jag det för att jag så ofta samlar triljoner saker på hög som jag tänker laga så småningom. Och så händer det en gång var fjärde år att den där högen ses över. Men också såklart för att det är så kul att saker kan få nytt liv. Att det inte är kört för att det råkar vara lite trasigt.

Idag bestämde jag mig för att jag bara skulle ha två uppdrag att utföra i värmen. En får ju inte ha för höga krav på sig själv. Jag ville laga en av våra gammelrosa Emma-fåtöljer som varit lite halvtrasig i ett ben lite för länge (tills i onsdags när den blev heltrasig efter att Sixten hoppat sönder den) och fixa i ordning en trasig gammal sockerlåda som jag tänkt vi skulle kunna ha användning för.

Trälådan hittade jag bland allsköns gammal bråte i en bod i Grönshult, Jonas familjs släktgård. Där finns generationers bråte samlad, och det är riktigt spännande att rota runt för att se vad man kan hitta. Den här lådan verkar någon innan mig ha gett sig på och gjort fack i av en annan sockerlåda. Kanonbra tänkte jag, för den skulle va perfekt för oss att sortera all vår post i. Ett fack till mig, ett till Jonas och ett för tidningar. Några delar satt löst, och andra fattades, men jag hittade lyckligtvis de delar som fattades. Så det var bara att damma av lådan ordentligt, och sedan hamra ihop delarna och fästa ett par med lite lim.

Snyggast postsorteraren som skådats. Åtminstone i detta oftast väldigt röriga kök.

Och så gav jag mig på Emman.

Det där paret med Emmafåtöljer har jag spanat efter i åratal. Eller åtminstone sedan vi renoverade de två vardagsrummen i huset för sju år sedan. Jag ville så gärna ha ett par, eller åtminstone en, gammalrosa Emmafåtölj att ha i öppningen mellan rummen eller framför kakelugnen, men det tog lite tid innan jag hittade dem. Både en och två gånger var jag nära på att köpa fåtöljer i annan modell, eller fel färg, men höll huvudet kallt och väntade ändå. Så en dag dök de upp på vår lokala loppissida på Facebook. Bara en mil härifrån, och för 400 kronor tillsammans. Och så fick jag visst en rosa soffa på köpet. Nu har vi haft dem ett par år, och som sagt har den ena varit lite svajig i ett ben. Men det blev det ändring på idag. Inga avancerade ingrepp precis, men ibland känns det bara motigt att gå och hämta hammare, spik och lim.

Nu håller den för vilda barn ett tag till förhoppningsvis.

Jag hade tänkt ge mig på en dockvagn som behövde lagas också, men det får bli en annan dag. Vi kanske skulle införa en lagardag varje månad, och laga sånt som gått sönder. Är ni med mig?