Ett loppisfynd och trädgårdsmaten som inte torkat bort.

För några dagar sedan, innan vi lämnade gård och hus i trygga händer och åkte på storstadssemester till huvudstaden, så passade vi på att skörda och ta hand om lite mat som mognat i köksträdgården.

Jag hämtade hem ett fantastiskt fint loppisfynd häromdagen, och passade på att inviga det. En stor, härlig korg att använda när det ska skördas grönsaker i lite större mängd. Nu är det ju inte så att det precis dignar i den förtorkade trädgården, men förvånansvärt mycket mat finns ändå att hämta.

Sådana här rustika bruksföremål är bland det finaste tycker jag.  Särskilt när en själv har användning för dem också. Mellan användningarna hänger den som ett stort smycke i köket. Tänker att jag också ska ha den som stor brödkorg när det vankas lite större festligheter.

Zucchini, rödbetor, plocksallat, gröna ärtor, bondbönor och rosenbönor. Och så mina favortsommarblommor – rosenskära, luktärt, brudslöja och ringblomma. Ingen dålig skörd! Jag har helt slutat att vattna. Tänker att det här året verkligen får vara ett slags experiment för att se vad som klarar sig och vad som inte gör det. T.ex har jag märkt att en av våra sockerärter klarat sig betydligt längre än de andra, och det är den lila varianten ”Shiraz”. Zucchinin har jag ju sagt förut att den inte verkar bry sig det minsta om torkan, och rödbetorna funkar förvånansvärt bra. Inte alls lika stora och fina som det hade varit om det fått vatten, men ändå. Det funkar. Romansallat är den salladssort som funkat bäst i år också. Har en rödbladig variant som jag inte minns namnet på, men den ser helt ovetandes ut om torkan och bildar snällt nya små knippen med blad hela tiden.

I botten en massa bönor och lite ärter. Rosenböna är en storfavorit eftersom den blommar så vackert, klättrar så högt och dessutom ger så goda bönor. Bönorna går att äta både innan själva bönorna utvecklats, och då kokar man hela den gröna bönan och använder som haricot vers. Eller så väntar man på att få stora fina bönor inuti som man spritar och sedan kokar och äter lättsaltade med lite smör. Hjälpes vad gott.

Vackraste bönorna kanske. I alltifrån klaraste rosa till lilaspräckliga.

Det finaste med att sprita bönor och ärter är att barnen så gärna hjälper till. Just den här lite meditativa aktiviteten gillar de konstigt nog, och kanske särskilt när bönorna i baljorna är färgglada.

De stora spritar, och den lilla häller mest. Ärter är roliga ju.

Och bondbönor med. Bondbönorna vill jag prova att göra bondbönspastej av. Det har jag fått smaka ett par gånger på odlingskursen jag går. Så gott pålägg!

Vackrare mat kanske inte finns?

Dagens skörd färdigsorterad. Bönorna och ärterna spritade…

… Och blommorna i vas, färdiga för utplacering lite varstans i huset.