Höstluft, långbyxor och aggressiva björnbär.

 

Det är så mycket höst i luften. Eller sensommar kanske. Tjoff, sa det, och så slog det om från högsommar till hög luft, regn lite då och då, och väder för långbyxor. Idag drog jag till och med på mig en stickad, gosig tröja. Långbyxor fick jag leta fram lagom till min första jobbdag i måndags. Fin tajming ändå när en gått i shorts eller klänning prick hela sommaren.

En utav de grejer som ger mig allra mest höstkänslor, förutom att dra igång höstterminen på borta-jobbet, är päron och björnbärsplock. Vi har en megastor och snudd på otäck björnbärsbuske i trädgården. Det är en taggig och närapå vild sak som helst skulle vilja ta över hela världen. Varannat år känner jag mig nödgad att jämna hela busken vid marken, men ändå har den brett ut sig över både husvägg och kompost och jag vet inte allt året därpå. Det dumma är att bären är himmelskt goda, och att busken bara ger bär på fjolårsskott, så det året jag klipper ner har vi inga bär om jag inte sparar några skott. Klipper jag inte ner busken vet jag dock inte hur lång tid det skulle ta innan hela huset var igenvuxet och begravt i slingrande, taggiga grenar. Nästan lite skräckfilmsvibbar på det. Men jaja. Bären är fantastiska, och jag brukar göra minst en rejäl omgång björnbärsmarmelad. Vartannat år då. Och det gjorde jag idag. Fast det fastnade inte på bild.

Sedan gav jag mig ut för att plocka päron. För de godaste päronen brukar mogna samtidigt som björnbären. Och så var det. Kan inte fatta att vi i efter den här torra sommaren har mer päron än vi någonsin haft. Så det blev ännu en omgång marmelad ikväll. Päronmarmelad med mandelsmak. Vi tog en kvällsfika med levande ljus ikväll när det börjat mörkna vid halv nio-tiden. Rostat bröd med prästost och marmelad. Så gott. Och jag kände verkligen att nu är hösten här.

Trädgården är vildvuxen. Minst sagt. Och bara halva köksträdgården är flisad. Men jag tänker att det ska vara så. Romantiskt vildvuxet. Tack och lov växer den otäcka björnbärsbusken en bit bort härifrån, och slår än så länge bara rotskott i vinbärsbuskarna. Huvaligen.

Rosenskärorna trivs. Mina favoriter.

På andra sidan magasinet går de här gänget. Och det såg så höstvackert ut hos dem idag när de bökade runt med sin nya halmbal. Livet som utegris alltså. Fint tror jag. 

Nyfikna rackare som varvar ätande med bökande och sömn. Och tänk att de inte varit inne i min köksträdgård och härjat en endaste gång i år. Gillar dem så mycket bättre det här året!