Kanindockorna av tyg – så här gjorde jag

Häromveckan bestämde jag mig för att sy en liten kanin till min brorsdotter. Av bara farten, och för att det tog ett par kaniner innan jag blev nöjd, så blev det ett helt litet gäng tygkaniner. Jag visade dem på Instagram, och fick så mycket fin respons och frågor så jag bestämde mig för att försöka visa i ett inlägg hur jag sydde dem.De är så långt ifrån perfekta de här kaninerna, för jag är verkligen inte någon sömmerska. Men jag gillar att det syns att de är hemmagjorda. Med kärlek och omtanke. Att man ser spår av handen som gjort dem. Jag tycker det verkar som att många är lite rädda för att sy, för att de inte vet hur man ska göra på riktigt. Skit i det, säger jag! Man får pröva sig fram helt enkelt, och blir det fel så lär man sig förhoppningsvis något och kommer på hur man kan göra bättre. Dessutom är barn inte så himla kräsna och därför är ett sånt här syprojekt perfekt att öva sig på !

Jag använde mig av små tygbitar jag hade i gömmorna. Ibland köper jag fina små stuvar på loppis bara för att ha hemma när andan faller på.

Jag började med att rita ut delarna på ett vanligt papper. En kropp, ett huvud, en arm, ett ben och ett öra. Inte så himla noga att allt blir perfekt jämt. Benen och armarna ritar jag ju från samma mall så de blir ju lika ändå. Viktigaste är att inte göra armarna och benen för smala, för de ska kunna vrängas ut- och in sedan när de är ihopsydda. Sedan ritar jag av delarna på tyget. Två stycken av kropp och huvud, fyra öron, fyra armar och fyra ben.Sedan är det dags att klippa ut alla delar med lite sömnsmån runt omkring. Sy sedan ihop dem räta mot räta. Jag syr nästan alltid med en overlocksöm, som är som både sicksacksöm och raksöm i ett, gör man inte det får man sicksacka delarna innan man syr ihop dem. Spar en öppning så delarna kan vändas åt rätt håll. Stoppa armarna och benen med stoppning. Jag använde tvättad och kardad ull från våra får. Stoppning hittar man lätt på loppis, i en tråkig kudde till exempel. Bara att klippa upp och använda! Vik in kanterna på öronen och stryk med strykjärn så de håller formen.Sedan ska öronen sys ihop med huvudet. Är man inte van vid att sy kan det kanske vara lite klurigt att veta var man ska fästa öronen så det blir rätt när huvudet vänds åt rätt håll. Lägg huvuddelarna rätsida mot rätsida, och lägg öronen emellan ungefär som bilden visar. Sy ihop huvudet men lämna en öppning neråt halsen. Vänd åt rätt håll och stoppa huvudet med stoppning.

Sedan ska kroppen sys ihop, räta mot räta, med alla ben, armar och huvudet inuti så de hamnar rätt när dockan vrängs åt rätt håll. Det är det klurigaste, både att sätta armarna och benen rätt, och att få plats med alltihop. Jag  brukar börja med huvudet, sedan armarna och sist benen. Glöm inte lämna en öppning i sidan så allt kan vändas åt rätt håll.

Nu borde det se ut ungefär så här. Annars får man vända tillbaka, sprätta och sy om. Stoppa kroppen, sicksacka kanterna vid öppningen , vik in kanterna och sy ihop hålet med raksöm.

Är man inte lika lat som jag var så kan man ju brodera ett ansikte på dockan innan man syr ihop delarna. Jag pallade inte, utan använde vattenfast märkpenna istället. Den här råkade få en tatuering på armen också.

Sen går det att sy och virka en fasligt massa grejer till dockorna. Lätt ska det vara och det är ju så roligt att sy dockkläder, för det är ju så oviktigt med passform och skit. Bara att sy. Ett framstycke och ett bakstycke med hål för armarna blir en blus. En lång remsa sys ihop till en tub, och så sätter man resår i ena änden och har en kjol.

Min Britta fick de två testdockorna som inte blev present till Jill. Hon blev hemskt glad för dem och döpte dem genast till Birgit och Margit. Nu har hon beställt pyamasar och skor och jag vet inte allt till dem. Inte mig emot!

Hoppas ni förstår mina röriga instruktioner någorlunda, och hoppas någon som inte brukar sy kan våga sig på att prova. Det värsta som kan hända är att det blir fel, och då kan man göra om!