Hållbar höstkrans av visset från diket

 

Häromdagen började jag göra lite höst utanför huset. Planterade ljung vid trappan och plockade bort vissna sommarblommor i krukor. Jag bestämde mig också för att göra några kransar att hänga på dörrarna, för det är ju det finaste – att ha krans på dörren som matchar säsongen. Åtminstone höst och vinter tycker jag.

Köpekransar och material från blomsteraffären i all ära, men varför köpa eukalyptus och exotiska blad som flugit över halva jordklotet när det finns så mycket användbart i närmsta dikeskant? Det är ju lätt att tänka att det skulle vara svårt att hitta kransmaterial nu när det mesta är visset och dött, men en snabb tur på cykeln senare så kom jag hem med korgen full. Just höstkransar tycker jag är finast att göra av torra och vissna grenar och saker som växer i dikena. Som ljung t.ex, fortfarande väldigt vacker även om den vissnat lite. Lite olika långa grässtrån är lätt att hitta och de är så fina när de blivit torra. Rött blåbärsris är bland det vackraste. Fördelen med att binda krans av saker som redan torkat är ju också att då håller sig kransen fin – den har ju redan vissnat liksom.

Jag dukade upp ett pysselbord lagom till barnen kom hem, och så satte vi igång. Edith testade att göra en egen krans, men annars pysslade barnen mest med mossa som de la i krukor och stack ner bär och torkade grenar i. 

Halmstommarna till kransarna har jag köpt en gång för länge sedan och återanvänder sedan år efter år. När jag vill göra tunnare kransar gör jag en stomme av antingen ståltråd, eller grenar från vårt pilträd. Men nu ville jag ha bulliga kransar, så då fick det bli halmstommar.

Har man inte bundit krans tidigare kanske man tycker det verkar knöligt, men det är det inte. Om man inte är perfektionist, och det tycker jag är dumt. Spretiga kransar är fina.

Jag brukar ställa fram allt jag ska använda i kransen och försöka bestämma hur stora buketter jag ska använda , och så gör jag ungefär likadant runt hela kransen. Till den här kransen gjorde jag grundbuketter av ett ormbunksblad, lite torkad ljung, en kvist rött blåbärsris och några grässtrån som får sticka ut längst upp. Och ibland stack jag in någon annan kvist som stack ut lite, som de gråa som nästan lyser silvrigt i ljuset, något ogräs med lite torkade fröer som sitter kvar. Fint att sticka in på några ställen bara. Jag brukar försöka hitta material i olika texturer, något mjukt, något spretigt t.ex. Här tycker jag det blir fint med de olika vissna blomknopparna o fröerna som satte kvar ihop med de spretiga grässtråna och det lite mjukare blåbärsriset.

Så lägger man bukett efter bukett och surrar fast med tunn ståltråd. Jag brukar använda blomtråd som jag köper i blomaffären.

De här bilderna är tagna flera dagar efter att jag hängde upp kransen. Ormbunkarna skrumpnar lite, men annars har den hållit sig och ser ut precis som när jag gjorde den.

 

Vid en första blick i diket skulle förmodligen det mesta av det jag använt bara sett dött ut, men vid en närmare blick ser man hur färgsprakande och vackert det faktiskt är.

Höstfint och hållbart. Hållbart för klimatet, och hållbar för att den inte tappar färg och form och blir tråkig efter ett par dagar.