Skuggbilder i mitt fönster

Solen lyste in genom fönstret när vi åt kvällsmat förut. Rätt i ögonen så vi fick dra för gardinerna. Pelargonerna blir nästan ännu finare när man bara ser skuggbilderna av dom. Och då tänkte jag att det är ju lite så jag känt på sistone med allt detta bloggande. Att man bara visar en liten, liten bild som ju egentligen inte har så jättemycket med verkligheten att göra. Och jag vill ju inte ljuga liksom. Ni skulle bara se hur det oftast ser ut bakom kameran. Det här är ju en blogg om sådant som jag tycker är fint och som inspirerar mig. Så då visar jag såklart inte tvättberget, disken eller mattan som legat ihopknycklad i ett hörn i fem dagar för att dottern kissat på den och den inte får rum i tvättmaskinen. Nä justdet. Ni förstår va. Det är så lätt att man tror att alla andra har det perfekt och alltid bara fint och mysigt. Men så är det ju bara en liten yttepyttig skuggbild av alltihopa. Alltihopa som är rätt så härligt ändå, bara för att det är så livet med (eller utan) småbarn är. Rörigt. Rörigt men härligt.