Engelska loppisfynd och inredningsinspiration

Jag skrev det i ett inlägg tidigare om England, men jag säger det igen. Är det något de kan engelsmännen, så är det det här med mys och att göra hemtrevligt och ombonat. Jag vill bara göra engelskt mysigt hemma nu. Rutiga, rejäla textilier, mattor, mustiga färger och vackert gammalt engelskt porslin. Mjukt och  snällt, varmt och inbjudande. Deras sätt att inreda känns så snällt och omhändertagande. Visst vill ni väl se vad jag fick med mig för saker hem som jg tycker känns väldigt engelska?

Jag planerade ju såklart i förväg att försöka hitta lite roliga loppisställen, men hade ingen aning om ifall det skulle bli lätt eller svårt att hitta. När vi väl kommit fram blev jag så inspirerad och ännu mer sugen på att försöka fynda fina engelska grejer. Lyckligtvis visade sig finnas massor av roliga ställen att fynda antikviteter på! Blev helt paff när vi klev in på första stället som jag googlat fram i den lilla staden Skipton. Fyra och en halv våning och mängder av fina grejer. Bara fina grejer, fullsmockat. Så pass att jag inte vågade dra fram kameran ur kameraväskan av rädsla för att råka välta ner grejer. Jag gick där och bara gapade, och ojade mig över hur lite jag skulle kunna få med mig hem. Skipton antiques & collectors centre hette det ifall någon är nyfiken.Därifrån fick jag med mig det här helt fantastiska engelska fatet för sex pund, ungefär 72 kronor som växelkursen var då. Helt okej för ett så otroligt vackert fat!Och på samma ställe slog jag till på den här. Typisk engelsk kanna tänker jag, med kinesiskt motiv. Så vacker! Har för mig att den kostade åtta pund. Oroade mig lite för hur jag skulle få med mig både fat och kanna hem på flyget utan att det gick sönder, men det gick bra. Packade ner dem i mina tjocka ylletröjor och la i handbagaget.

 

I byn Settle som vi åkte till ett par gånger hittade jag den här lilla vintagebutiken med fina, noga utvalda grejer. Väldigt trevlig.

Som en liten inredningsbutik, men med nästan bara gammalt var det. Jag var på jakt efter något rutigt, och blev så glad när jag hittade en äldre, rutig ullfilt här!

Tyckte verkligen om den från början, men blev osäker eftersom det är så mycket lila i, och det är inte riktigt min bästa färg, så jag lämnade filten där. I två dagar grämde jag mig över att jag inte köpt den, så nästa gång vi åkte förbi Settle smet jag in igen och hoppades att den inte blivit såld. Den var kvar, så jag slog till! Nu hänger den här, över en av Emmorna vid kakelugnen hemma. Så mysigt att sitta där på kvällen och elda med en engelsk filt runt benen! 20 pund kostade den, och det tyckte jag verkligen var ett kanonpris för en ullfilt i perfekt skick!

På torsdagen, på väg upp mot Skottland för att dagen därpå flyga hem, råkade vi svänga in på en parkering som visade sig höra till den mest fantastiska antikaffär jag varit i. Skojar icke. Om möjligt ännu större än den vi var i i Skipton. Den här låg I Kendal, och jag minns inte namnet på den, men googlar man verkar det finnas en väldig massa antikaffärer där. Väl värt en titt om man är i närheten! På det här stället fanns precis allt man kan tänka sig. Mängder av vackra gamla grejer, knäppa statyer, tivoliföremål, gamla soldatuniformer, rustika skåp, vintageklänningar. Precis allt. Hur stort som helst, både utomhus och inomhus. Hade kunnat gå här en hel dag och inte hunnit med att se allt. Eftersom våra resväskor var relativt fulla vid det här laget och jag inte vågade mig på så mycket mer porslin i handbagaget så blev det två andra små grejer som följde med hem. Det här gamla askfatet (!) i form av ett löv i mässing hängde på en liten krok och jag blev omedelbart förälskad. Funderade ett slag på om jag var tvungen att börja röka (nä, skojar bara.) men bestämde mig snabbt för att jag ska ha det som ett litet fat för flingsalt på middagsbordet. Himmel vad fint det är, och så glad man kan bli för en så liten grej. Typ finaste jag sett. Minns inte om det kostade fyra eller sex pund, men helt klart fyndpris.

Och just som jag bestämt mig för att gå till kassan och betala fick jag ögonen på den här . En silvrig smörsnäcka! Har kikat efter en sådan ett tag eftersom min kompis Lisa har en liknande som hon alltid serverar smöret ur. Så himla tjusigt! Slut på tråkiga smörpaket på bordet helt enkelt.

Är hemskt nöjd med mina engelska fynd och överraskad över mängden antikaffärer och loppisar. Vi besökte fler än de jag nämnde ovan, och intrycket är att det finns mycket mer gamla grejer i England än i Sverige. Kanske inte så konstigt om man ser till folkmängd. Fick också känslan när vi var i de större antikaffärerna att det inte var lika mycket ”vanligt” folk som gick i dem, utan kanske mest samlare. Det har jag inte egentligen belägg för eftersom vi bara var i två sådana butiker, men det var verkligen inte mycket folk där. Och priserna var helt okej för att vara butiker där allt är utvalt och bara fina, gamla grejer. I Sverige brukar man få betala lite mer då tycker jag.

Det kändes som en så fin bonusgrej med resan, att få hitta lite fina grejer att ta med hem. Stort plus i kanten för England helt enkelt.