Av en pumpa

31 oktober, 2019
Kategori:

 

Vi har höstlov ihop den här veckan, barnen och jag. Det började fint förra helgen med mys och loppisutflykt för hela familjen, men sedan blev det sjukstuga för hela slanten. Egentligen inte mig emot, för det blir ju automatiskt lugna hemmadagar då, men barnen tycker det är träligare såklart.

För att lätta upp lite i sjuktillvaron åkte jag och köpte en pumpa häromdagen, för det blev inga hemmaodlade i år. Barnen var sugna på att karva ut en lykta, och det kändes som en lagom aktivitet. Premiär för oss, och faktiskt lättare än vad jag trott. Jag karvade ut det mesta av det ätbara, och sedan ritade barnen och skar ut fönster och dörr på pumpan. Ett pumpahus!

Den blev så fin på trappen, och vi gick högtidligt ut tillsammans på kvällen och tände den. På tal om att tända förresten, så hängde jag samma dag upp en ljusslinga på verandan också. Ser ni? Blev fint tycker jag! Är fortfarande så pirrigt glad över den nya snickarglädjen och färgerna på huset. Fortfarande ropar jag varenda gång vi kommer körandes på vägen ”Vem i hela friden bor i det där fina huset? Finaste jag sett!” Ungarna tycker jag är döjobbig, pinsam och tjatig, men jag kommer nog fortsätta minst en två, tre år. Känns som att vi fått ett nytt hus sen ommålningen i somras!

Och alltså, pumpan var ju ett himla fint påhitt ändå. Tänk vad mycket fint, kul och gott en kan hitta på med bara en pumpa. En kul aktivitet, fint på trappen och gott i magen!

På kvällen efter lyktmakeriet så rostade jag med en gång kärnorna i ugnen. Jag sköljde dem noga, blandade med lite rapsolja och salt och torkade på en plåt i ugnen. 175 grader ca 20 minuter. Hur lätt som helst. Gjorde dem igårkväll, och de är redan slut.  Gott snacks tyckte de flesta i familjen. Av själva pumpaköttet gjorde jag en puré lite snabbt för att använda dagen därpå (idag). Jag la allt det urkarvade i lite smält smör i en kastrull och lät det puttra tills det blivit mjukare, och mixade sedan till en puré. Perfekt till pumpapaj och bröd tänkte jag. Och idag googlade jag fram ett recept på pumpapaj , svängde ihop pajen, ringde in svärmor och satte på kaffet.

Så kom farmor och grattade Edith på namnsdagen, och vips hade vi ett namnsdagsfika. Jag är sämst på att komma ihåg namnsdagar, och de allra flesta blir bortglömda, men idag råkade det ju faktiskt bli ett riktigt trevligt litet firande trots att jag glömt bort det. Det var första gången vi åt pumpapaj också,  och vi gillade den verkligen. Nästan som en liten försmak av julen med massa kanel, ingefära och muskotnöt i. Supergott!

Jag har lite pumpapuré kvar, så imorgon blir det brödbak tänker jag.

Vilsam, grå november
Stora getinlägget - Cirkusgetter, killingmys och rackartyg