Vårt sovrum, Brittas säng och att sy en tvåminuterskudde.

Som så många andra småbarnsfamiljer sover vi allt som oftast minst fyra personer i vår säng. Vi har låtit barnen sova hos oss så mycket de vill, både när de varit bebisar och när de blivit större. Det är mysigt – och trångt, men jag tänker att barnen behöver få tanka så mycket trygghet och närhet de behöver. Edith sov nästan alltid hos oss till för ett par år sedan, men nu händer det ganska sällan. Britta har aldrig egentligen sovit någon annanstans, för precis som sina syskon har spjälsängen som stått bredvid vår säng inte stått högt i kurs alls.

Igår bestämde jag mig för att göra ett försök med sängbyte i alla fall, och se om det skulle kunna locka Britta att sova i egen säng. Det är ju trots allt ganska så skönt att få lite utrymme när man sover. En av våra gamla utdragssängar kånkades in i sovrummet, och fick byta plats med spjälsängen. En riktig säng. Och visst var Britta så stor att hon förstod grejen! En egen riktig liten säng liksom. Mallig som bara den blev hon, min stora lilla 1,5-åring.

Vi bäddade i ordning, Britta provhoppade och provlåg. Vi hängde upp hennes lilla tavla, och testade att klättra upp och ner från stora sängen.

Den där tavlan är speciell för mig. Jag hittade den på loppis när Britta låg i magen och vi fortfarande inte visste om hon var allvarligt sjuk eller inte. Tavlan blev som en målbild för mig, och jag hade den i vårt sovrum så jag kunde se den från min plats i sängen. Ofta låg jag och tittade på den och hoppades att vi snart skulle få ha vårt lilla barn hos oss. Så fint det känns att nu få ha den hängandes över Brittas säng. Fantastiska lilla Britta som får må bra och vara frisk. Helt obeskrivligt fint!

Den lilla kaninen som hänger över klänningen är en gammal bjällra som Britta fått av en snäll dam som förut bodde i närheten. Bjällran hade varit damens mammas när hon var liten och bodde i Tyskland. Sån fantastisk fin present.

Min vanliga sänglampa får inte plats när Brittas säng står där, så jag har fått låna Sixtens lilla plåtburkslampa så länge. Fint det med. Och när vi ändå höll på och gjorde fint och mysigt slog vi till och sydde en ny tvåminuterskudde med.

Skulle vilja påstå att vem som helst skulle kunna sy den utan att misslyckas. Allt som behövs göras är att sy ihop två linnehanddukar räta mot räta och lämna ena kortsidan öppen. Sedan syr man i knytband och allt är på riktigt gjort på två minuter.

Trots gullvivor på väggen tycker jag det känns lite som höst här med. Vårt brokiga sovrum som jag tycker så mycket om.

Och om hon sov i sin säng sedan? Nja. En del av natten i alla fall. Men sedan var det ganska mysigt att få trängas igen i alla fall. Antar att vi får gilla läget och försöka njuta av trängseln medan den varar.