Att äta smartare

 

Hörrni, vi måste prata lite mer om det här med mat och säsong.

Jag vill liksom inte verka präktig och sitta här med pekpinnar, för jag är långt ifrån perfekt själv. Jag får påminna mig själv och försöker bli bättre hela tiden, och jag tänker att det är det vi borde göra med varandra lite mer också – prata om det, påminna och liksom belysa det skeva i hur vi äter.

För visst är det märkligt. Hyllor fulla av äpplen från Italien och Frankrike i varenda mataffär. I stora fruktmånaden september. Odlade blåbär från Chile i frysdiskarna, samtidigt som fruktträd och bärbuskar dignar här hemma. Frukt som faller till marken och ruttnar bort.

Här finns buskar och träd dignande av frukter och bär, om inte i egen trädgård, så säkert hos någon granne eller bekant, och annars fina Sverigeodlade äpplen i affären.  Ändå kan vi inte låta bli att köpa bananer från andra sidan jordklotet  och rosa äpplen från Italien. Istället för att ta en tur till skogen och plocka bären själv köper man en ask med bär odlade långt, långt bort. Det är ju vansinnigt.

Jag tänker på det mycket, och är långt ifrån perfekt själv, men lite glad blir jag när fyraåringen ropar högt i mataffären att ”Jag vill ha bananer, om dom är från SVÄRJE!”. Nä, det blir ju inga bananer då, och vi klarar oss på frukten hemma ett tag.  Men jag tänker att om vi bara ansträngde oss lite till – tog oss tid- så skulle vi kunna ta till vara på så mycket mer här hemma. Alltså, jag menar inte att alla ska gå i skogen eller odla själv, men man kan gynna dem som kan genom att köpa svenskt och på så vis ta till vara våra resurser.

Det är sjukt att vi blivit så vana vid att kunna få precis vadsomhelst precis närsomhelst. Färska tomater (om än vattniga, bleka saker) mitt i vintern. Kronärtskockor i mars. Bananer varje vecka. Färskpotatis från Malta i april. Jag övar mig hela tiden på att försöka tänka säsong när det gäller mat. Vad växer här hemma i Sverige just nu? Vad finns som jag själv kan ta till vara på och försöka spara inför vintern? Var kommer maten jag behöver handla i affären ifrån? Kan jag ersätta avokadon med något annat?

Förmodligen kommer det här tänket mer naturligt när man odlar själv. Det känns liksom vansinnigt att köpa tomater mitt i vintern, för jag vet ju att det här i Sverige är helt omöjligt, eller i så fall oerhört energikrävande, att få fram färska tomater till februari. Helt fel säsong. Vill jag äta tomater på vintern så får de vara konserverade på något vis. Krossade tomater,  tomatsås från frysen, eller inlagda små körsbärstomater.

Jag vill bli bättre på det här! Visst köper vi bananer ibland, trots att de inte är från Sverige (Britta deklarerade även att hon ville ha risgrynsgröt, OM den var från Sverige, högt och tydligt på ICA i julas. Nästan så man skäms lite över sitt överpräktiga barn, men något har ju gått in när vi pratat om hur mat produceras och far runt jordklotet.), eller färska grönsaker mitt i vintern.Frukt är ju lite knepigt på vintern, och man behöver ju de där c-vitaminerna så väl, så citrusfrukter på vintern känns svårt att skippa.  Men när vi köper sådant som inte kan växa här, eller är i fel säsong, då får det banne mig vara något extra. Något att unna sig ibland. Inte räkna med att få till vardags.

Är det vinter så äter man grönsaker som är köldtåliga eller lagringsbara. Olika sorters kål, morötter eller vintersallat. Lagrade äpplen. Man får längta efter tomaterna och gurkan ett tag. Känslan av att äta de där första späda spenatbladen på våren, de första solmogna tomaterna mitt i sommaren, den är fantastisk och så mycket mer njutbar om det inte är något man slentrian-ätit hela året.

Och kanske är det just det vi behöver, att längta efter saker, för att på riktigt uppskatta och ta till vara på maten? Äta lite smartare, och på så vis spara på jordens resurser.