Jesustavlan och loppiskatterna

När jag var liten hade jag en tavla som hängde över min säng. Den föreställde Jesus och fyra barn,  och innan mig hade min mamma också haft den över sin säng när hon var barn. Jag har tittat på den där tavlan så mycket att det känns som att barnen på bilden är barndomsvänner till mig. Jag kan se dem framför mig om jag blundar. Ofta fantiserade jag om vilka barnen var, eller om vem som skulle vara vem om det var jag och mina syskon, men jag kunde inte bestämma mig för om jag var storasystern som höll armen om ett småsyskon, eller barnet med blombuketten. Fast helst ville jag ju förstås vara barnet som fick sitta i knäet.

Tavlan har legat nerpackad hos min mamma och pappa sedan jag och mina syskon blev vuxna, och eftersom både jag och min syster tyckt så mycket om den har vi låtit den ligga kvar där istället för att bråka om vem som skulle ha den.   Men så hittade min syster en exakt likadan på loppis förra veckan! Vilken lycka. Nu har vi var sin!

Den passade fint över Sixtens säng tyckte jag. Är nästan överdrivet förtjust i gamla barntavlor över lag. Barn och djur-tavlor brukar dyka upp lite då och då på loppis, och då har jag svårt för att låta bli att köpa. Alla mina barn har fått varsin gammal tavla med ett barn på som jag tänker ska föreställa dem. Tavlor med katter på hittar jag oftast, och de brukat vara oförskämt billiga tycker jag. Den broderade katten på kudden har min mammas farmor broderat om jag inte minns fel. Också den till min mamma. Älskar barnsaker som fått gå i arv i generationer!

Nu är jag barnsligt förtjust över min Jesus-tavla som äntligen fått flytta hem till mig, och spanar på den minst ett par gånger varje dag. Undrar hur många fler generationer den ska få hänga hos?