Luktärtstorn och gamla järngrindar

En långhelg till ända. Vill ni se lite av vad jag pysslat med? Vädret har ju varit väldigt blandat, och det kommer synas på bilderna som är tagna olika dagar. Ösregn varvat med strålande sol och ljumma kvällar.

Som synes har vi fortfarande inte hunnit med grusgången. Den är fortfarande en enda stor sandlåda till barnens förtjusning. Mina syskonbarn jublade när de fick se den första gången och tyckte det var fantastiskt att deras moster gjort en ”motorcrossbana” i trädgården. Jag börjar vara lite less på alla sand och geggamoja som dras rätt in i huset dock, men snart ska nog gruset hinnas med. I helgen har jag i alla fall fixat de nya rabatterna längs med gången. De ser rätt korta ut så här men är ganska många meter långa.

Grässvålen är bortgrävd, och sedan har jag lassat på med gammalt ensilage och lass efter lass med den finaste gödsel jag haft. Ett stort lass som legat på platta och brunnit i flera år och nästan blivit till jord.

Här tänker jag mig att det så småningom bara ska växa perenner, men jag tar det lite i taget. I år har jag införskaffat pioner. Några har jag delat på och flyttat från en annan rabatt här hemma och några har jag köpt. Tänk va fint om några år när de tagit sig och det blommar pioner i långa rader på båda sidor av grusgången. I år fyller jag på mellan pionerna med sommarblommor tänker jag. Många dahlior, och så zinnia, rosenskära, tagetes och luktärter. Dröm! Och till luktärterna surrade jag ihop ett gäng torn som de kan klättra i . Tre långa störar och lite rep och snöre är allt som behövs.

Två torn på ena sidan, och ett på andra. Kommer vara alldeles ljuvligt att gå här en sommarkväll och slås av doften. Tre sorters luktärt har jag satt – Flora Norton, Black Knight och Franciskus Cupani. Tre favoriter som blir doftar underbart. De två första blir över två meter höga och den tredje lite lägre.

Och så idag kunde jag inte hålla mig, utan var tvungen att släpa fram en av våra astunga järngrindar till stenstolparna för att få en uppfattning om hur det kommer se ut. Alltså hjälp vad fint det kommer bli. Grindarna har suttit här tidigare, men inte på länge. Den högra stenstolpen har varit av ända sedan vi flyttade in (och säkert långt innan det också), men förra året lagade vi den äntligen. Det var ett smärre projekt med borrning, järnstag och gjutning, men nu är den stabil och kan bära en grind igen. Nu återstår bara kruxet med upphängningsanordningen. Krokarna som grinden ska hänga på på stenarna är nämligen av. En på varje stolpe, och det luriga är att få ut delarna som sitter kvar inne i hålen. Nu är vi inne på att vi nog får borra nya hål i stolparna ändå. Lite trist kan jag tycka, men det får  väl vara så. OM vi inte kommer på en lösning.

Även att grinden bara står där lite på sniskan tycker jag det ser så trevligt ut. Gillar förövrigt den här bilden. Verklighetsbild med diverse leksaker, cyklar och Jonas lastbil, och så luktärtstorn och gammal vacker järngrind. Salig röra, som vår vardag.

Och snart, snart kommer jag få öppna grindarna här, traska in på knastrande grusgång och mötas av doften av luktärt.