Odlingsplaner och barndomsminnen
18 april, 2015
Kategori:
Förra året blev det inte särskilt mycket med några odlingar för min del. Jag har tidigare år haft lite potatis, sallad, morötter och lite olika sorters blommor ungefär, men förra året blev det just ingenting. Inte i pallkragarna som jag använt att odla i i alla fall, bara lite tomatplantor och blommor på verandan.
Nu i år däremot har jag lite större planer. Inte några jättelika. Så avancerat blir det inte. Men jag har fått hjälp av Jonas pappa att göra ett större trädgårdsland som jag ska använda förutom pallkragarna. Där tänker jag att jag ska ha potatis, lite lök, morötter och grönkål. Och så ska jag flytta våra fina jordgubbsplantor och ge dem lite mer kärlek och utrymme.
I pallkragarna får det bli sockerärter, lite olika sorters sallad och lite blommor. Ungefär nåt sånt tänker jag mig, och jag är otroligt förväntansfull!
Precis vartenda fönster på nedervåningen här hemma är nu knökat med små plantor och sticklingar. Solrosor, tomater, rosenskäror, sockerärter och luktärter. En massa små pelargonsticklingar och så ett gäng äggkartonger fulla med potatisar som ska förgro.
Och så försöker jag mig på att få ett par avokadokärnor att gro. Har inte prövat innan men testade det här sättet som jag läst om. Efer att ha torkat dem på fönsterbrädan några dagar och pillat bort det yttersta skalet har jag satt i tandpetare och satt i dem i vattenglas med halva kärnan under vatten. Vi får väl se vad som händer. Avokadoplantor är fina i alla fall, så det vore kul om det funkade!
Luktärterna klättrar vilt på de små klätteranordningarna jag gjort, och snart ska de få flytta till ännu större krukor och spaljé.
Barnen är såklart med och både planerar, sår och tar hand om plantorna. Edith har valt några blomsorter, och fick hon bestämma helst skulle nog hela trädgården vara full av rosenskäror, solrosor och alla sorters blommor. Varför odla grönsaker när det går att så blommor liksom.
Jag minns att något av det bästa jag visste på somrarna när jag var liten var när jag och mina syskon fick varsin liten del av trädgårdslandet som var vår alldeles egen. Där fick vi bestämma vad som skulle odlas, och så fick vi sköta om det. Jag brukade ha lite sallad, morötter och så massa blomkrasse och luktärter. Ungefär som nu alltså.
När jag blev lite äldre hade jag mitt rum fullt av krukväxter. Jag sådde kärnor från olika citrusfrukter bland annat, och på våren satte jag tomatfrön och drev upp plantor. Ett år hade jag bestämt mig för att dessutom försöka mig på att så vindruvskärnor. Inte helt lätt antog jag, men efter ett tag började det ändå hända grejer i krukorna. Jag var överlycklig och pysslade om de där plantorna som om de vore levande. De växte och växte och blev tillslut höga så det nästan klättrade i hela mitt fönster. Det konstiga var bara att de var hemskt lika mina tomatplantor som stod ute på vår veranda, men jag hävdade bestämt att det var vindruvor och att det kanske till och med kunde vara så att vindruvor var besläktade med tomater på något vis. Inte konstigt alls tyckte jag. Detta var ju liksom före tiden när det snabbt gick att googla allt.
Lyckan när jag en dag fick se vad jag trodde var en liten, liten vindruva. Mamma undrade försiktigt om inte vindruvor brukade växa i klasar, men jag var säker på min sak och sa att det kanske bara kommer nån enstaka i början liksom. Vindruvan växte, och växte, och växte… och sen blev den röd. Tomatröd. Och jag tog mina älskade ”vindruvsrankor”, tågade ut i trädgården och stampade ned dom i komposten. På något vis måste jag ha blandat ihop krukorna när jag sådde, och det var nog det sista jag odlade innan vuxen ålder.
Jag gillar fotfarande att experimentera med kärnor och frön, men håller mig nog ifrån vindruvor ett tag till…
Och så här ser det ut i vår trädgård just nu. Svartvinbärsblad på väg att vecklas ut. Äntligen, äntligen, äntligen vår!
0 kommentarer