Om att aldrig få vara ledig

25 mars, 2015

Nästan alltid när jag pratar med någon om hur det är att leva tillsammans med en bonde, så får jag frågor om hur mycket Jonas jobbar, hur mycket eller lite vi kan vara lediga och hur länge vi kan vara borta på semester.
 Då försöker jag alltid vända på det istället. För det ÄR verkligen inte synd om mig. Jag och Jonas har valt det här livet tillsammans för att vi älskar att leva så här.

Vi pratar ofta om att vi vill ha ett sådant vardagsliv att vi inte behöver spara ihop pengar och jobba ihjäl oss samtidigt som vi räknar ner tid till att vi ska kunna resa iväg och njuta av livet. Livet är ju faktiskt här och nu och det är hemskt sorgligt om den njutbara tiden av ens liv bara är de lediga timmarna.

Vår gård är inte ett arbete som vi flertalet timmarna om dygnet kan koppla bort och skjuta upp tankarna på till nästa dag, utan vi lever här mitt i det och vi älskar det. Arbetet på gården tar aldrig slut, det är ett evighetsprojekt och det går aldrig att sätta det på paus.
Att få leva mitt i det tillsammans med varandra och barnen är helt fantastiskt!
Vi åker inte iväg lika mycket som andra, och våra barn har inte semestrat tre veckor på Öland och två i fjällen varje år, men oj så mycket de får uppleva här!
Att på våren och sommaren när det är extra mycket arbete på en gård få åka med matsäck till pappa där han arbetar,  att inspektera vetet hela familjen en varm sommarkväll, åka traktor tillsammans och prata om livet, eller klappa alldeles nyfödda kalvar. Att verkligen ta till vara på alla de där små stunderna här och nu där vi får vara tillsammans. Det är njutbar vardag och det jag vill minnas i livet.

Självklart finns det dagar när både Jonas och jag är trötta, och det känns motigt och slitigt. Då får vi påminna oss om allt det fina. Att barnen har en pappa som visserligen arbetar mycket, men nästan alltid ändå har tid att ta med sig barnen till jobbet och göra något tillsammans om de vill. Att vi, när jag inte är på mitt jobb, kan äta varenda måltid tillsammans – hemma eller ute på picnicfilten. Att helt enkelt få leva det liv vi valt själva och veta vad vi arbetar för. Bättre kan man inte ha det.

Påskpyssel
En liten makeover