Om kvällarna.

10 september, 2016
Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest.

Vi hänger in tvätten och tar djupa andetag av luften som är tung och söt av krikon som fallit till marken. Varje dag plockar vi en hink till djuren, men det är så rysligt mycket i år så marken under trädet ligger fortfarande röd.

Kyrkklockorna i backen ovanför hagen klämtar och ringer in helgen, och tröskan på andra sidan gården skyndar för att hinna tröska det sista vetet innan mörkret lägger sig.
Vi skyndar med maten till kvällshungriga djur, men dröjer kvar ett slag för att hinna njuta av kanske den sista ljumma kvällen. 
Stannar till vid getterna. Kliar öron. Klappar varma små djurkroppar.
Lite vete till ska tröskas, och vi smiter genom trädgården för att kika närmre.
 Så traskar vi inåt. Tvättar smutsiga fötter och kladdiga fingrar. Stoppar om varma små barnkroppar.
Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest. 
Småbrukardrömmar
När vi var på Gotland, del I.