Över tiden

 

Nu känner jag mig nästan som att det är jag som är gravid och gått över tiden minst en månad. Vi började vänta på killingar i mitten av april, fem månader efter att bocken flyttat in till getterna. De gånger vi fått killingar tidigare har det stämt ganska bra, plus/minus ett par veckor. Den här gången har vi ju dock haft en ny bock, och lite nervöst är det allt, även om jag har otroligt svårt att tro att de är fyra tjockisarna inte skulle vara dräktiga. Vilka magar de har, och så tycker jag mig se lite fyllda juver, så det KAN inte vara långt kvar.

De får gå ut i hagen på dagtid litegrann. Jag vill helst att de ska killa inne i sina boxar i stallet, för det blir så mycket enklare att få klappa på killingarna och göra dem tama då. I hagen är det inte lika lätt.

Det är svårt att få till några bilder på magarna, för när jag kommer vill de helst springa fram och nosa på kameran, men här ser man ett par rejäla magar. Gissar att Anna och Lisa till höger har två killingar var, och Kerstin och Mimmi varsin. Men alltså, hjälpt vad segt det är att vänta. Det känns typ exakt som att vänta på en barnafödsel, sådär när man på riktigt börjar tvivla på att det verkligen ska bli något.

Nu funderar jag med andra ord mest på igångsättningsmetoder för getter. Undrar just om dagens rymning utanför hagen kan ha gjort susen, de fick helt klart springa av sig ordentligt. Eller kanske en uppäten rosenbuske gör tricket, för det tuggade de i sig under rymningen. Håll alla tummar.