Pizzapicknick och häggplockning

 

Nu är det bråda tider i lantbruket. Det är speciellt att vara lantbrukarfamilj, och kanske särskilt tydligt blir det på våren och sommaren när ”vanliga” familjer är lediga mycket och hittar på allt möjligt. En tumregel för oss är att är det fint väder så är Jonas upptagen. Regnar det så är det större chans att han kan få lite ledigt. Med andra ord blir det inte många soliga familjedagar på stranden, men man hittar på sina egna små traditioner. En fin grej är att komma med mat till Jonas när han är och kör längst bort ifrån gården, för då känner han ofta att han inte har tid att åka hem och äta. Eftersom vädret ofta är fint när han antingen plöjer, sår eller senare skördar gräs så är det alltså perfekt picknickväder.

Idag fick vi till årets första ”åka-med-mat-till-pappa-picknick”. I Grönshult, ungefär två mil hemifrån, på gården som hört till Jonas släkt i mer än hundra år och nu är vår. Ett stenkast från Emils Katthult, och vansinnigt idylliskt.

Idag gjorde vi det enkelt för oss och hämtade pizza på vägen. Jag såg för mig när vi åkte att vi skulle breda ut filten i betet bland stenmurar, körsbärsblom och gullvivor, men det blåste halv storm så vi gömde oss mellan vagnsboden och vedhögen. Funkade utmärkt.

Efter pizzan hade vi ett annat ärende. I betet bakom ladugården har vi nämligen en stor hägg. Jag saknar verkligen en hägg i Kulla, så ville passa på att plocka ett fång.

”De luktar juligt” sa Britta, och jag blev lite förvånad först, men förstod sedan att det ju såklart var ”ljuvligt” hon menade. Och jag håller med. Verkligen ljuvligt.

Så åkte vi hem, och ställde häggen i en gammal mjölkkanna på köksbordet i Kulla. Hela undervåningen fylls av doften.

Pizzapicknick i en vedhög, blommor och vår – det kan knappast bli bättre.

Googlar nu ”ta sticklingar av hägg” för fullt. Någon som prövat?