Potatislycka

 Sommaren, att den är här nu. Just precis nu är det sådär alldeles ljuvligt och härligt. Vi kommer ju inte iväg så mycket på sommaren eftersom det då är som allra mest arbete på gården, men vi försöker verkligen njuta så mycket vi bara kan här hemma av allt det härliga. Att ta vara på och göra något av de små stunderna i vardagen. När gräset skördas blir det ofta picknickar där Jonas är och jobbar, och eftersom barnen inte behöver upp tidigt på morgnarna kan vi låta dem vara vakna sent på kvällen och åka och ta ett bad allihop när dagens arbete är färdigt och solen strax går ner.

Och så börjar vi kunna njuta av det vi odlat i trädgården.  Potatisen till exempel.Jag blir så fånigt glad över att få gräva upp de små knölarna ur jorden. Och själva blasten är så fin när den blommar.

Vår lilla odlingsplätt i trädgården. Krassen växer för fullt. Morötterna tar sig och salladen och spenaten svämmar över. Grönkålen är på tillväxt och kryddorna frodas. Jordgubbarna blev det lite si och så med eftersom jag chansade och flyttade några av dem i våras fast det egentligen är bättre att flytta dem på sensommaren. Några gubbar har vi fått i alla fall och jag gissar på att det blir bättre till nästa år.
Min lilla tilltänkta blomsteräng mellan potatisen och jordgubbarna blev inte riktigt som jag tänkt heller. Man lär sig alltid nåt. Det var helt enkelt inte så lätt att skilja ogräs från vad som kom upp av de blandade blomfröerna som jag bara spritt ut lite hur som helst i jordplätten. Nästa gång får det nog bli rader i alla fall, så det blir lättare att skilja blommor från ogräs.