Torka svamp – Stolt fjällskivling

 

När vi gick en sväng i skogen igår sa ett av barnen till mig att: ”Mamma, vet du, man måste inte plocka alla svampar man hittar.” Och det ligger väl något i det, men åh så svårt när skogen här full av svamp. Barnen gillar dock att plocka svamp också, men det kan nog hända att de tröttnar emellanåt på att huset några veckor (eh, månader?) på hösten förvandlas till torkfabrik för Karl-Johansvamp och Stolt Fjällskivling.

Det här har jag skrivit om på bloggen tidigare, men jag gör det igen. För varje år känner jag att jag lever mer och mer med årstiderna, och det innebär att mycket av det jag gör upprepas varje år. Jag tycker det är skönt, och något tryggt med det. Kanske inte det bästa för internet, där det känns som att allt behöver uppfinnas på nytt, eller skrivas för första gången för att nå ut. Nåväl. Jag tror inte på det, så här hos mig, på min plats på internet upprepas det friskt. Livet rullar på, i cirklar och i vanor, och jag tror att det finns något där, i upprepningarna, som vi ofta tappar bort. Nu torkar jag svamp, och skriver om det igen. Som förra hösten och året innan. Och nästa år.

Ramarna jag använder är egentligen flugfönster. Träramar med myggnät uppspända i. De är utomordentligt bra till att torka saker på, och det passar så bra att lägga två stycken på ett slagbord. Käre värld, vilken tur att jag bor som jag gör och inte i en liten  lägenhet.

Närmst i bild är stolt fjällskivling. I år kom jag över en hel korg med dem, och då torkar jag hela svamparna. Ett par stycken hattar stekte vi och åt på kvällsmackan. Stek i rikligt med smör, vänd många gånger och ha inte för hög temperatur på plattan. Salta och peppra. Så. Rysligt. Gott.

Men resten torkas för att tas fram i vinter och användas i såser, soppor och stuvningar. Med fjällskivling torkar jag foten och hatten för sig. Foten delar jag i avlånga ”pinnar”, så tunna som möjligt. När de är helt torkade mixar jag dem, eller mortlar till ett pulver. Det är världens bästa smakförhöjare i diverse maträtter. Jag har en burk bredvid spisen och slänger alltid i en nypa i brunsåsen, eller köttgrytan.

Hatten delar jag i mindre delar, som ovan. Och torkar. När de ska användas lägger jag dem i hett vatten, ungefär 15 minuter. Sedan går svampen att använda precis som färsk.

 

När svampen är riktigt, riktigt torr stoppar jag den i glasburkar med lock och förvarar i skafferiet. Ett sådant här år kan det absolut hända att en och annan burk får ett vackert band runt sig och får agera gå-bort-present. För jag plockar ju faktiskt nästan precis varenda (fin) svamp jag ser, trots att barnen suckar, och det börjar bli fullt i skafferiet.