Vilsam, grå november

Jag anar att det kan vara utmattningen, eller kanske efterdyningarna av utmattningen som talar här, men åh så skönt det är med november känner jag i år. Eller egentligen kanske det inte alls är utmattningen utan vad jag egentligen känner men inte kunnat sätta fingret på innan. Så fort löven trillade av träden och det blev grått ute kände jag bara ett sånt lugn. Så skönt. Nu slipper man hålla på och njuta av allt. Kan ni också känna så?

Nu är det äntligen icke-väder. Varken vacker höst, eller krispig vinter. Bara ett grått vilsamt, ickehärligt rusk. Det bara är.  Inga blommor som snart blommat över ska njutas av, inga klara härliga morgnar som måste tas till vara. Inte något kvar att skörda (Eller jo, lite morötter står kvar i landet, och så svartkålen förstås, men den kan stå över vintern.) Inga måsten. Man kan längta efter julen och njuta av tanken att den kommer, men det är för tidigt att göra nånting åt det på riktigt. Så vilsamt!

Igår gick jag en liten sväng till skogen i det gråkalla ruskvädret för att plocka in något att ha på bordet. Kom hem med en korg full av enris och lärkgrenar.

Fortfarande lite barr kvar på lärkan. Fint. Men barrigt. De får stå i en vas utan vatten och vänta på att alla barren, men förhoppningsvis inte kottarna, trillar av.

Lärkkottar är så vackra. Som små rosor, som inte vissnar.

Och titta vad som hamnade längst ner i korgen. Fortfarande finns det mycket svamp i skogen.

Mest trattkantareller, men också några gula kantareller och taggsvamp. Nu är svampen redan uppäten. Jag lyxade med både kvällsmackor med stekt svamp igår, och frukostmackor i morse. Har så mycket svamp i frysen och torkad i skafferiet att vi gott kunde äta det här med en gång. Så gott att bara steka i smör och ha på en rostad macka. Inget krångel behövs.

Och så det bästa med november. Sitta vid vedspisen och värma sig efter att ha varit ute. Som avkoppling sätter jag mig gärna här med min virkning. Älskar att ha ett litet virk- eller stickprojekt igång på hösten, och förra veckan började jag att virka en mössa efter det här mönstret. I rött ullgarn. Är smått rebellisk när det kommer till mönster och recept och kan inte göra exakt som det står, så jag bytte garn, och gjorde mössan lite kortare.

Nu är den nästan klar, och jag tror jag kommer älska den. Väldigt varm och gosig.

Ser nu fram emot en lång, grådassig och vilsam november så man orkar med att njuta av den vackra vintern sedan.