Distriktssköterska är ett vackert ord

Bland de finaste ord jag vet är distriktssköterska, lanthandel, tillgänglighet, lokalproducerat, trygghet och rättvisa och den här texten tänker jag tillägna ordet distriktssköterska kopplat till ett sammanhållet Sverige. När man googlar det ordet får man följande information från wikipedia;

Distriktssköterska är den i Sverige skyddade yrkestiteln för en specialistutbildad sjuksköterska med kvalificerade uppgifter inom bl a primärvård och skolhälsovård, ofta med uppsökande verksamhet utanför vårdinrättningarna.
Vidare läsning får man lära att professionen ursprungligen uppstod för att ge hälsovård till personer som av ekonomiska eller andra skäl inte hade tillgång till hälso- eller sjukhusvård vilket ger intressanta perspektiv på hur vi har det nu i svensk sjukvård. Varken tillgängligt för dem som bor i storstan eller i glesbygd med färre som känner sig trygga som patient och manade att söka utbildningen.

Utan att ha gjort en djupare efterforskning av läget i svensk sjukvård kan jag med mitt stora intresse för samhällsfrågor dryfta mig till att påstå att en mer decentraliserad och lagom specialiserad sjukvård skulle passa vårt land mycket bättre. Nu och i framtiden.

Vi har större geografiska områden med stora avstånd än de urbana områdena. Vi har brist på vårdplatser vilket kommer att fortsätta vara utmanande med tanke på att vi lever allt längre. Den somatiska vården kommer att öka och kräva resurser och varför inte mota Olle i grind genom att satsa på mer nära och förebyggande vård som enligt min uppfattning även kan locka fler att utbilda sig. Yrket som sjuksköterska har traditionellt handlat om att göra skillnad, att stötta människor i behov av vård och omsorg men i dagens pressade läge får man knappast utlopp för det.

Vi behöver fler som tar hand om människors behov av vård i hemmet och en distriktsköterska kan även fungera som skolsköterska i byskolor. Alla argument till att centralisera vård kan man vända på utan att hämma tillväxten. Effektiviteten. Det eviga mantrat. Jag säger inte att vi ska sluta specialisera vården men den delen måste vara i proportion till vad vi medborgare behöver och inte i jakten på status för våra universitetssjukhus ute i Europa.