”Du verkar vara ovanligt driven för att komma från Norrland”

Ser ut över havet. Det är en fantastisk morgon. Vi är samlade inför dagens skrivövning i den skrivkurs jag deltar i. Vi är alla kvinnor från olika delar av Sverige men min del är som vanligt den som sticker ut men också inte. Norrland. Säger alla så i Norrland? Du verkar vara ovanligt driven för att komma från Norrland… och så där håller de på.

Jag vill genast påpeka att det här är helt vanliga och ytterst sympatiska människor och i gruppen finns också dem som inte får mig att känna mig utanför normen. Utanför idealet som är att bo på alla andra ställen än på landsbygden, och allra minst i Norrland.

Men jag blir återigen påmind och aningen frustrerad över att det alltid möts av det här. Frustrerad eftersom jag är en av oss som oförtrutet försöker bidra till att ändra på den här föreställningen som blivit regel och som bidrar starkt till vårt kluvna Sverige.

Förundrad över att man så ofta måste försvara sitt val att bo kvar och tala om att i Norrland och är vi inte annorlunda. Vi är inte mindre

vetande och vi har inte mindre lust till liv.

Livet är bara annorlunda för dem som ser på det utifrån. Jag frågar aldrig varför någon valt att bo kvar. Kan gärna ställa frågan var man bor och är också ärligt intresserad av att höra vad det är som får dem att trivas men det intresset är alltför sällan ömsesidigt.

Jag är så trött. Trött på att förklara att vi är mer lika än olika. Vi har inte mindre krav men vi har andra krav utöver dem som är medborgerliga och handlar om rätten till välfärd och trygghet.

Vi som trivs utanför staden saknar inte det staden har att erbjuda. Inget konstigt med det. Vi trivs med annat som är minst lika värdefullt för oss, men inte hälften så värdefullt för landet Sverige.

Politik som bygger på att skatter på våra resurser ska fördelas från Stockholm och sen ges tillbaka i form av bidrag till behövande har verkligen satt sig i vårt land. För att ändra attityder behöver sättet att bedriva politik sluta utgå från Stockholm.