Ett öppet samhälle börjar med oss

Första dagen i Almedalen har blivit till kväll och jag sorterar intryck. Det finns mycket att glädjas över och då menar jag inte bara att Sverige vann matchen. Jag menar till exempel att jag får njuta av Visby och gläds åt min möjlighet att få vara en del av Almedalen 2018.

Det finns också en del att förundras över och då tänker jag bland annat på den öppenhet och mellanmänskligs trygghet som råder här och som följde mig ända till mitt boende för veckan

Den öppenheten måste vi värna och jag är glad över att jag träffa så många ärligt öppna människor genom åren. Jag är nämligen en sådan som frågar människor om jag behöver hjälp av något slag och jag får alltid god kontakt.

På väg hem ikväll gick jag fel. Rejält fler visade det sig när jag ställde frågan om vägen till tre unga promenerande män. De svarade vänligt och jag satte fart mot vägen de pekat ut med mina korta ben. Tack o lov för foträta skor!

Efter några minuter stannade en av männen av i en bil bredvid mig och frågade om jag ville ha skjuts. Jag tvekade varpå han sa:

– jag är inte farlig.

Jag tänkte ett kort ögonblick på vad som kunde hända. Att jag skulle kunna bli ännu en kvinna i statistiken av alla kvinnor som blivit lurade eller misshandlade av män. Sen hoppade jag in och fick skjuts samt en fin pratstund med killen som var sjysst nog att ge mig lift.

Innan vi skildes åt talade vi om Karma. Om att göra goda saker för andra och därmed kan förvänta sig gott tillbaka. Och väl hemma i lägenheten så tänker jag att det är så här vi bygger ett hållbart och öppet samhälle. Genom att vara öppna och se varandra som jämlikar varje dag.