Torka

Det går inte många minuter varje dag utan att jag tänker på regn. Kollar väderappen. Kollar molnen. En gnagande oroskänsla i kroppen hela tiden, och särskilt om kvällarna. Det är så torrt. Och varmt.

Vaknar på nätterna och känner röklukt. Eller? Inbillning. Än har de inte brunnit så väldigt nära oss, men en natt inbillade jag mig inte röklukten, även om den kom ganska långt bortifrån.

Än har vi mat till djuren. Tack och lov. Det finns många som har drabbats mycket värre än vad vi har. Men vad gör vi om regnet inte kommer? Det är så torrt, så torrt. Växer ingenting.

Ser glada semesterbilder och hurrarop om den fantastiska sommaren. Och det är klart att vi måste få njuta, men förstår vi på riktigt allvaret? Att det inte är bönderna det är synd om, utan att hela vårt land står inför stor matbrist. På riktigt. Ingenting växer snart. Varken mat till djur eller människor.

Vi försöker hålla modet uppe, och tror att snart måste ju faktiskt vädret ändra sig och regnet komma. Måste.

Klimatförändringar, eller?  Oavsett om det här är en föraning om vad som väntar eller fortfarande ett undantag så är det ordentligt skrämmande. Hoppas innerligt att den här sommaren kan ge oss alla en tankeställare och spark i baken att göra vad vi kan för klotet vi bor på.

Snälla, snälla regn. Kom i massor.