Någon annans vykort (och en mycket spännande upptäckt!)

Jag har svårt att låta bli sådana här vackra gamla vykort om jag råkar få ögonen på ett. Båda de här två har jag ropat hem på Tradera för inte många kronor och tänkt att de skulle bli fina på väggen här hemma. Som en bonus finns nästan som små berättelser på dem, i alla fall om man har lite fantasi. Jag älskar att fantisera ihop små historier om personerna.

Som den här Fröken Ingeborg Petterson som fick post till stationen Djupadal.

Daterat på framsidan till den 6/3 1905, och med den underbara, korta men kärleksfulla hälsningen ”Smaklig måltid! Hälsningar från Far, mor och systrarna.” Hur fint? Kanske var det en storasyster som flyttat hemifrån till någon tjänst, kanske som piga, och fick paket med något ätbart och en hälsning från familjen, och eftersom det snart skulle vara påsk blev det ett kort med hönor och en ståtlig tupp. Är det inte  otroligt fint?

Så sitter jag här och tänkte bara skriva ett blogginlägg om att jag fantiserar om personerna som fått och skrivit korten, men oj vilken överraskning jag fick nu.

Den här snirkliga handstilen har jag inte ansträngt mig nämnvärt för att tyda, förutom att jag såg att personen som fått kortet hette Amelie och att det är daterat 25/1 1911. Kortet verkar komma från Japan så utan närmre eftertanke fick jag för mig att någon som hette Amelie fått kort från familjemedlemmar som besökt Japan. Det står ju dessutom ”torsdag” med en lite barnslig handstil längst upp, så jag tänkte att Amelie var ett barn vars föräldrar skickade kort från Japan. Men så la jag in bilden på kortet här och började försöka tyda det. Så fick jag se att frimärket är svenskt, så det är ju faktiskt postat i Sverige. När texten förstorades på fotot kunde jag dessutom läsa vad det står (nästan).

”Idag har vi besökt den Japanska utställningen, och skola nu på middag till Kungen och sedan på Operan (?). Den 25/1 1911. ” Adresserat till Amelie Coyet, hos Grefvinnan Cederström, Lund.

Just precis nu, mitt i bloggskrivandet fick jag för mig att googla Amelie och Grefvinnan Cederström, och får en massa träffar på google.  Efter lite läsande inser jag att kortet är skrivet av en Henriette Coyet, som tydligen var en stor kulturpersonlighet och adelsdam, mamma till Amelie Coyet, och vän till bl.a. Selma Lagerlöf.  Hon har förstås köpt det på den Japanska konstutställningen (som jag också googlade och hittade information om!), och skickar hem till dottern som ska ha varit tio år 1911. Grefvinnan Cederström är Henriettes mamma och Amelies mormor! Kan inte fatta att jag försökte uttyda texten och googlade namnet först nu, för kortet har jag haft sedan förra våren. Tydligen var Henriettes man hovmarskalk hos Gustav V, så det där med middag hos kungen som jag först trodde jag läste fel, låter ju inte helt osannolikt. Himmel vilken historia jag snubblade över här ikväll, mitt i bloggskrivandet.

Två kort, som jag köpte för att bilderna var fina och skulle passa på väggen hemma hos mig. Och så snubblar man över olika historier och personer bakom, som var samtida. Det där med pigan gissar jag ju bara förstås, men visst verkar det troligt? En piga i Djupadal som saknar sin familj, och en i Sverige framstående kulturpersonlighet som hänger med kungen och Selma, skriver och får varsitt vykort under början av 1900-talet. Två helt olika världar under samma tid – och mer än hundra år senare får de stå bredvid varandra i ett kök i Småland.

Till råga på allt ligger just nu Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga” bredvid mig på nattduksbordet och väntar på att jag ska fortsätta där jag slutade igår.

Det här blogginlägget blev inte alls vad jag tänkt mig när jag började skriva – ett litet tips om vackra, gamla vykort på loppisar och dylikt. Nu tipsar jag väl både om att kolla i högen av vykort på loppisen, men också om att tyda de där snirkliga bokstäverna. Du kanske håller i ett stycke spännande historia!

Nu ska jag läsa på om Selmas kompis Henriette Coyet, hon verkar ha varit en stark och inspirerande kvinna! Får gåshud av att ha en bit av hennes handstil här hemma.