Skogslök

Det är vår tolfte vår i Kulla, men fortfarande bjuds vi på överraskningar. Eller tja, egentligen hade det kanske inte varit någon överraskning om jag bara varit lite mer uppmärksam tidigare år, men äsch. NU är jag alldeles lycklig över att ha hittat skogslök på gården!

Häromveckan var jag var ute och lekte med Britta på gården och fick gå ut i ett lite högre gräs för att stänga en dörr på ett uthus som hade blåst upp. Just som jag skulle till att stänga så slog en stark doft av lök emot mig, och jag tittade ner bland gräset. Drog upp en lök och insåg på doften att det måste vara någonting gott. Massor av lök, som små gulliga purjolökar. Kan ju skylla på att stället inte är helt nära huset, och vi går väldigt sällan just där, så det kanske inte är jättekonstigt att den inte upptäckts. Men tack och lov för uppblåsta uthusdörrar ibland. 

Jag misstänke ganska snart att det skulle kunna vara skogslök, men googlade nästan sönder internet när jag kom hem eftersom jag trodde att sådan lök typ bara växte vilt på Gotland. Men jag kan inte hitta någon annan lök det skulle kunna vara. Och den är sååå god. En riktig delikatess! Smakar ungefär som en blandning mellan purjo och vitlök. Både skarp och mild på samma gång, och så mjäll och fin.

Nu har jag ätit av den exakt varenda dag sedan vi hittade dem. Allra, allra godast är att lägga den på frukostmackorna.(Känns som att jag tjatar om mina frukostmackor, men alltså en god frukostmacka gör liksom hela dagen.) Helst knäckebröd, med kokt ägg, lite hemgjord majonnäs och så massor hackad lök ovanpå. Platsar som delikatess på vilken finrestaurang som helst. Igår gjorde jag pastasås på löken och det blev ljuvligt gott det också. Har inte testat gotländsk kajpsoppa, men det lär vara en höjdare, så det kommer snart stå på menyn här hemma.

En sån skatt!

Nu har jag flera liter strimlad lök i frysen, redo att förgylla våra måltider under året. Och så spanar jag bara ner i marken, letandes efter mer lök när jag är ute. Ekorre som man är.