Kvällssysslor

Det börjar bli så mörkt på kvällarna, och istället för att ta en tur själv till djuren för kvällsysslor när barnen somnat får jag nu passa på direkt efter kvällmaten innan det blivit helt mörkt. Och snart går inte det heller längre. Då är det pannlampa som gäller. Britta följer med mig såklart, och det gör hon så gärna. Hon är nog vårt mest djurälskande barn, den där ungen. Och hon är ju van. Bästa sättet att få henne lugn när hon var bebis var att vara ute i lagården. När jag behövde strö halm hos grisarna som bodde inne i vintras när det var så förskräckligt mycket snö, brukade jag sätta Britta i vagnen vid tjurarnas foderbord och där satt hon och klappade på tjurarna när de stack ut sina huvuden för att äta. Lugn och helnöjd.

Ikväll började vi kvällsrundan hos getterna. Mest för gosets skull. Men att få några vettiga bilder på de här är ren lögn. De vill ju bara gosa! Så suddiga bilder blir det, men desto fler getpussar. Kan inte fatta att min lilla Kerstin som föddes i slutet av mars blivit så här stor!

Vill man få till andra bilder på getterna än närbilder får man kliva utanför stängslet. Fina lilla Kalle. Som föddes på långfredagens morgon och först inte fick komma nära mamma Lisa över huvud taget. Som vi höll på i några dagar, jag, Kalle och Lisa. Första dagarna fick jag gå ut varannan timme och hålla fast Lisa så Kalle fick äta. På tredje dagen räckte det med att jag strängt höll ögonen på Lisa, så stod hon still och lät honom äta. Och ytterligare någon dag senare tog hon Kalle till sig på riktigt, och har sedan varit en helt fantastiskt mamma. Nu börjar Kalle få skägg, och stora horn. Det är inte meningen att han ska bli pappa någon gång, så han har blivit kastrerad och kan därför få fortsätta gå ihop med sin mamma och de andra getterna.

När vi gosat klart, skämt bort getterna med godis, och gett dem vatten stängde vi om hönorna i stora hönshuset, och gick sedan för att mata kycklingar och hönor i andra hönshuset som ligger i stallet.

Kalvstallet är nog Brittas favoritställe. Det är nämligen så mycket roligare att gräva och hälla kalvpellets än att leka i till exempel en sandlåda. Bocken Olle hänger ju här också, och honom kan man sticka till kalvpellets i tid och otid också. Fina kvällnöjen när man är ett och ett halvt år.

Sedan knatade vi bort till fårhagen för att räkna tackor och tacklamm. Alla var där, och de kommer som skott så fort man ropar. Fint det. Att få känna sig så populär liksom. Mörkt hann det bli ordentligt på den lilla stunden vi var hos hönorna.

Gotlandstackan Poppy. Min favorit. Av henne får man nästan lika mycket pussar som man får av getterna. Och så vacker hon är, särskilt med lila-blå höstkvällshimmel bakom sig. Snart är det dags för klippning av fåren!

Sedan vinkade vi godnatt till fåren, traskade in och stoppade Britta i säng. Och som bekant somnar man snabbt när man precis har räknat får…