Söndagslugnet och arga Asta

Ett riktigt söndagslugn har lagt sig över vårt hus idag. Så skönt det är när söndagen verkligen får vara söndag och vilodag. Förmiddagen var lite stimmigare än eftermiddagen dock, med slaktbil som kom för att hämta åtta av våra bagglamm, och ett hus i stort behov av städning. Men framåt eftermiddagen ordnade det opp sig med lugnet ändå.

Jonas lastade får, och slog lite gräs på förmiddagen och jag drog igång en liten snabbstädning, så nu luktar det linoljesåpa i några av husets rum åtminstone. Sedan plockade Britta och jag in ännu en maffig bukett från trädgården. Oktoberbuketter, kan de vara de bästa? Bara för att man njuter extra mycket när man vet att det när som helst är slut för i år, och varje bukett känns som en bonusbukett. Så är det nog. Vedspisen har vi inte tänt alls den här helgen eftersom vädret lite slog om och blev varmare igen. Men vilken dag som helst behövs den förmodligen igen.

Rosenskäror och krasse har blommat i min trädgård sedan midsommar. Tacksammare blommor får man leta efter!

Förmiddagen ägnades som sagt åt städning, men framåt lunch ringde vi till mina föräldrar och bjöd in dem på söndagsmiddag. Det är fint att ha sina föräldrar så nära. Knappt en mil från oss bor både mina och Jonas föräldrar, och vi träffar dem ofta. 

Igår kväll plockade jag upp en köttbit från frysen, och det kändes lite extra roligt den här gången, för det var nämligen vår allra första bit fläskkött från vår egen gård! Hurra! Arga Asta gör sig hundra gånger bättre i frysen och på tallriken än i grishagen måste jag säga..  ”Hoppas hon är lika god som hon var arg.” sa Edith igår, och det verkar hon absolut vara.

Jag lagade en gryta med fläskkotlett och blandade grönsaker. Fin och lättlagad söndagsmat. Har sett så mycket fram emot att äta fläskkött nångång ibland och variera nötköttet med. I flera år har vi när vi ätit kött i princip bara ätit nöt eftersom vi bara haft kor tidigare. Det jag ser fram emot mest nu är jul, då blir det egen julskinka på bordet!

En del kanske kan tycka det låter makabert att till och med veta vad djuret man har på tallriken hetat. Jag tror istället att en sådan grej gör att man äter kött på ett mer respektfullt och sunt sätt. Vet man att det var ett riktigt djur, som man själv kanske till och med vårdat och tagit hand om ser man inte köttet som något man kan konsumera hur som helst. Man äter det med andakt och tar till vara på så mycket som möjligt av djuret istället för att låta det gå till soporna. Så borde all vår köttkonsumtion se ut tänker jag! Tänk om vi kunde sluta se på kött som något självklart och billigt som alltid ska finnas på tallriken, och istället äta riktigt bra kött från vårt närområde de gånger vi gör det. Vilket lyft, både för djuren, svenska bönder och inte minst naturen!

Efter en lugn och fin middag landade vi här. Riktig söndagsro. En kökssoffa borde alla ha, åtminstone på söndagarna!